Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVII. Emigranterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iooö
i hennes bevisföring förlänade en moralisk höghet
åt hennes ton, som jag! aldrig förr funnit däri.
»Och det är därför», sade mrs. Micawber, »som
jag så mycket mer önskar att vi en gång i
framtiden åter må lefva upp i moderlandet. Mr.
Micawber torde kanske bli — ja, jag döljer det icke
för mig, blir troligen — ett blad i historien, och
då bör han representeras i det land, som gaf honom
lifvet, men icke gaf honom sysselsättning.»
»Min söta vän», sade mr. Micawber, »det är mig
bimöjligt att inte röras af din ömhet. Jag böjer
mig alltid så gärna för ditt utmärkta förstånd. Hvad
som skäll ske, det sker. Himlen förbjude, att jag
skulle missunna mitt fädernesland någon del af de
rikedomar, som möjligen komma att hopas af våra
ättlingar!» — »Det är bra», sade min tant och nickade
åt mr. Peggotty, »jag dricker allas er skål och måtte
det gå er väl och välsignelse följa er I»
Mr. Peggotty hade ett barn på. hvardera knäet,
och han satte dem nu ifrån sig för att jämte mr. och
mrs. Micawber besvara skålen och dricka oss till,
och då han och herrskapet Micawber skakade hand
som kamrater, och hans bruna ansikte lystes upp af
ett leende, kände jag mig öfvertygad om, att han
nog skulle bana sig väg, få ett godt namn och bli
älskad hvart han än kom.
Till och med de små tillsades att doppa sina
träskedar i mr. Micawbers bägare och dricka oss till
af innehållet. Sedan detta skett, reste sig min tant
och Agnes för att skiljas från emigranterna. Det var
ett sorgligt afsked. Alla gräto; barnen ville inte
släppa Agnes i det sista, och vi lämnade den stackars
mrs. Micawber i en mycket bedröfvad
sinnesstämning, snyftande och gråtande bredvid ett dunkelt
brinnande ljus, som troligen kbm rummet, sedt från
floden, att likna ett mycket dåligt fyrtorn.
Morgonen därpå gick jag ned för att se efter, om de
verkligen begifvit sig af. De hade ganska riktigt
aflägsnat: sig i en båt redan klockan fem på morgonen.
Jag fick ett ganska märkvärdigt bevis på den tomhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
