- Project Runeberg -  David Copperfield /
244

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Min tant fattar sitt beslut rörande mig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

neradt och så ihärdigt, att jag i min förlägenhet ej
visste, hvart jag skulle taga vägen. Som jag ännu
icke slutat jäta, sökte jag dölja min förvirring
genom att ägna mig åt min frukost; men knifven
tumlade öfver gaffeln och gaffeln satte krokben för
knifven, jag surrade de bräckta fläskbitarna högt upp i
luften i stället för att skära och förtära dem till eget
gagn, och jag var nära att kväfva mig med teet,
som gick i vrångstrupen i stället för i den rätta, tills
jag slutligen afstod från alltsammans och satt och
rodnade under min tants närgående inspektion.

»Hallå!» sade min tant efter en lång tystnad.

Jag såg upp och mötte vördnadsfullt hennes
skarpa, klara blick.

»Jag har skrifvit till honom», sade min tant.

»Till — ?»

»Till din styffar», sade min tant. »Jag har skickat
honom ett bref, som han torde vara så god och rätta
sig efter, annars kan jag lofva, att det blir ovänskap
mellan oss.»

»Vet han hvar jag är, tant?» frågade jag med
ängslan.

»Jag har sagt honom det», svarade min tant och
och nickade.

»Skall — skall jag utlämnas till honom?»
stammade jag.

»Det vet jag inte», sade min tant. »Vi få väl se.»

»Jag vet inte hvad jag tar mig till», utbrast jag,
»om jag måste återvända till mr. Murdstone!»

»Det kan jag inte yttra mig om», sade min tant
och skakade på hufvudet. »Jag kan verkligen
ingenting säga. Vi få väl se.»

Mitt mod sjönk, då jag hörde detta, och jag kände
mig mycket nedslagen och beklämd. Utan att synas
bry sig vidare om mig, satte min tant på sig ett groft
förkläde med bröstlapp, framtaget ur skåpet, och
började att med egna händer diska tekopparna. Sedan
allt var diskadt och ställdt på brickan samt duken
hopvikt och lagd öfverst, ringde hon på Janet och
sade till henne att bära ut det. Därefter sopade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free