Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller icke är. Då vidare all verklighet icke kan tänkas
såsom verkan af ed annan verksamhet än den, som har oändlig
hastighet, sä följer att all verklighet, det vill säga
verkligheten i sin helhet, icke kan tänkas såsom åstadkommen, utan
antingen måste vara ursprunglig eller icke vara. Af det
of-vananförda följer, såsom det synes, naturligt, att såvida det
finnes ett oändligt medvetande sä är delta icke verksamt samt
att såvida det finnes en verklighet, som i sig innefattar allt
verkligt och derigenom är oändlig verklighet, så är denna
icke uppkommen. Då nu det oändliga medvetandet måste
till sitt innehåll hafva den oändliga verkligheten, så är det
icke längre möjligt att antaga all kunskaps uppkomst. Fichte,
som insåg, att det oändliga jaget icke kunde vara verkligt
och det verkliga icke oändligt, om man antager jaget såsom
verksamt, frångick dock icke detta antagande, utan försökte
att fullständigt angifva vilkoren för jagets verklighet.
Grund-Vilkoret måste blifva, att jaget inskränker sig sjelf och blifver
ett ändligt. Sedermera har jaget till sin uppgift att upphäfva
denna ändlighet, hvilket dock icke låter sig göra utan
upp-häfvande af jagets verklighet. Det verkliga är nemligen
verkligt endast i och genom jaget, och då denna dess verklighet
i och genom jaget antages förutsätta, att det är en verkan
af jaget, och då vidare hvarje verkligt inom det numera
änd-liga jaget måste vara en viss verkan i motsats mot andra,
så följer att sedan jaget en gång blifvit ändligt, så kan det
aldrig blifva oändligt, emedan det såsom ändligt icke kan
å-stadkomma en oändlig verkan. Att jaget åter inskränker sig
sjelft och derigenom blifver ett ändligt kan icke ur dess eget
väsende förklaras, utan förutsätter en motverkan mot jagets
verksamhet. Hed erkännande af denna nödvändighet och af
det oändliga jagets overklighet äfvensom af det verkliga jagets
oändlighet slutar Fichte sin theoretiska philosophi. Lösningen
af den motsägelse, söm häri finnes och af Fichte ingalunda
förbisågs, gick han enligt Kants föredöme att söka i den
praktiska philosophien. Innan vi öfvergå till denna, vilja vi
likväl göra några anmärkningar om förhållandet mellan Fichtes
lära om jagets verksamhet och lärau om alltings vexling
sådan, som hon före honom finnes. Användning af tjden på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
