Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Alla dödas dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
ställda begär, hvilka kanske en gång jagat honom, som
nu hvilade under torfvorna. Ett annat brann tårögdt
rödt och enformigt stilla som ett bortglömdt och
glädjelöst öde af långa dagars enahanda och
för-frusen ensamhet.
Och han kom också att tänka på, att det
stundom ej bara är de döda man begrafver, men också
sig själf.
På fjärran kyrkogårdar, af ingen besökta och
innanför hvilkas portar han själf fruktade att träda,
lågo redan stycken af honom själf för alltid lagda
under jord. Drömmar, som han drömt, tankar, som
han tänkt, önskningar, hvilkas rötter, lika blommors
rötter i mull, trefvat nederst nere i hans själ och i
hvilkas kronor, lika blommors kronor, susat blod af
hans eget hjärtas blod. Handlingar, som han gjort
och gjort till ingen nytta, mål, som i möda och
i kamp klarnat för honom som värda att sträfva
efter, som han offrat sitt bästa för och nu bara
hade att lägga å sido, utan kraft mer att leda hans
vilja.
Å, detta är svårt, svårt — ej att själf bäras
bort och gömmas nere i det svarta — men detta,
att med egna händer nödgas jorda det bästa, man haft
och hoppats på och velat något för, att lyfta alla
minnen ur sitt hus och säga sig: det är borta för alltid.
Åter tänkte han på henne, som han lämnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
