Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Alla dödas dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALI.A DÖDAS DAG
279
En liten kvinna i svart gick från kulle till kulle,
en liten fattig, gammal kvinna med ett stort brunt
huckle. Hon stannade framför en och hvar och
knäppte händerna och såg på dem. Ibland gick hon
fram och ordnade några vissna blommor, tog bort
någon trädkvist, som låg nedfallen och skräpade, eller
rättade ett ljus, som lämnats åt sig själf och hotade
att falla.
Han tänkte, att hon var en af kyrkogårdens
vaktpersonal, och betraktade henne utan intresse.
Än en gång tog han den tappade näsduken i
sin hand och strök öfver den. Det var honom, som
såge han ett förgrämdt och lidande ansikte aftryckt
däri — en Veronikaduk med märken af ångestsvett
och blodstårar.
O människornas gråt på grafvarna! Tro de då
icke på maningen af de ljus, de tända däröfver —
förhoppningsljusen, uppståndelseljusen?
Eller veta de innerst inne i sig, att ett lif bara
är en låga på en graf, som fladdrar en stund där
ofvanpå och brinner ner och slocknar med rykande
veke bland vissna löf och torkadt gräs, som vinden
rasslar i?
Rundt omkring sig såg han dem, ljusen på
grafvarna. Ett såg han med häftig och orolig
eldtunga kasta sig hit och dit för en plötslig väderil,
som ännu sliten af de ostillade lidelser, de otillfreds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
