Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Stjärnorna och ödet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
Han kunde ju försiktigt sondera terrängen.
»Har Ellen hört någonting från Knut på senaste
tiden?» Han tog det så smått.
»Jo.» Fortfarande kort.
»Naturligtvis. Det är förstås bref hvarje dag. —
Nå, hur mår han?»
»Tack, bra.»
»Läser han mycket?»
»Jo — jag tror det.»
»Då är väl hans examen klar snart?»
Svaret dröjde en stund. Därefter, med ett
tonfall, i hvilket man hade svårt att afgöra, om det var
missmod eller förbittring:
»Nej, det dröjer visst.»
Aj aj, det där lät illa. En fnurra på tråden ...?
Nå, sådant går lyckligtvis att reda upp.
Men den här nattpromenaden ut till
kärleksbänkarna på »Goda-Hopps-udden» ...? Hvad tänkte
flickan på? Här var han visst kommen som beställd
att göra den hedersmannen Knut en tjänst.
I detsamma, några hundra meter bara från udden,
vände sig Ellen bryskt om och började gå tillbaka
mot staden.
»Nu går jag hem — men farbror skall visst inte
bry sig om att följa migl» Det sista kom hastigt
och alltför insockradt efter all den föregående
kylan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
