- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
125

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kämpande med sin skrattlust. — Hon undrar
nämligen, om det är absolut nödvändigt, att
ni sitter med Jucunde på parketten, så att
hela världen får beundra er, eller om ni icke
hellre kunde draga er tillbaka till galleriet.

— Absolut nödvändigt är det icke, svarade
han torrt — men angenämt. För övrigt har
platsen den fördelen, att den borttager varje
förevändning att utsprida, att vi göra något i
smyg. Säg det åt min syster med en vänlig
hälsning på köpet. — Hur står det till på
»Påfågeln»? Många gäster på terrassen efter
vad det ser ut?

— Det myllrar av folk! Man saknar er
förskräckligt på alla håll och kanter. Ja, och
det var sant, er far har vitt och brett talat
om, att det sannerligen icke skulle kosta er
livet, om ni komme hem och hjälpte till en
smula ined uppsikten. Han hade tills dato
icke ätit upp någon människa och ämnade
icke göra det i dag heller. Det fanns ju
tillräckligt plats för två.

— Har han sagt detta? Far? Till er? Det
låter ju nära nog försonligt, det vill säga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free