Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jagade av kannibaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanoter och foro samma väg. Nu blev jag fullständigt
övertygad om, att vi voro bevakade och att en
huvudstyrka höll på att samla sig bakom ön. Ungefär
en gång i timmen visade sig kanoter på samma sätt,
ehuru tiden tycktes bli kortare och kanoterna flera för
varje gång. Det blev nu fullständigt klart för mig,
att de ämnade omringa oss strax före dagningen. Jag
slog bort all tanke på att bliva avlöst och var glad, att
alla sovo. Jag skulle ej ha kunnat somna, om jag
än försökt aldrig så allvarligt. Jag stannade därför på
min post hela natten. Vid fyratiden på morgonen
märktes det på fåglarna, att något störde dem, fastän
det ännu var en dryg timme kvar till dagningen.
Eftersom jag ansåg, att det var bättre att börja för tidigt
än för sent, väckte jag i all tysthet rorgängaren,
eldaren och två av våra övriga män, som i alla fall lågo
så till, att de måste flytta på sig. Vi drogo först
varligt in linorna, och sedan kände vi på ankaret akterut.
Det följde med upp jämförelsevis lätt. Därefter väckte
jag mina kamrater och gjorde dem förtrogna med
situationen. Om några minuter voro de klädda och i
ordning. Men infödingarna hade också varit på sin vakt. Vi
hade knappt hunnit få upp ankaret och styrt utåt
floden, förrän en ring av kanoter höll på att sluta sig
omkring oss. Vi satte full fart och kommo ut, just
som pilarna började nå fram till oss från båda sidor.
Tydligen kommo vi ut i elfte stunden, ty så snart de
närmaste svartingarna märkte, att vi voro på utgående,
gåvo de signal med gälla visselpipor. Därpå hördes
stötar från väldiga horn. Så stämde trummorna i med
sin grova bas, och sedan tävlade trummor, lurar och
trumpeter om att åstadkomma ett väldigt oväsen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
