- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
273

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jagade av kannibaler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som vi stodo upp från bönen, hördes ett väldigt skri
alldeles inpå oss. Vår första tanke var att kapa linor
och kättingar och styra ut på strömmen. Men i ett nu
tystnade larmet, och vi upptäckte ett tiotal kanoter
flyta mellan oss och ön. Vi förstodo, att det var
spioner. De hade med sina kanoter fastnat på den övre
linan och trodde, att de blivit fångade i en snara. Men
linan sjönk under dem, de flöto av, och så trodde de
sig vara räddade. Då vart det alldeles tyst. Men om
blott några ögonblick till hängde de fast på den nedre
linan, och då höjdes samma ångestskri, ehuru mycket
långvarigare. Kanoterna blevo hängande på linan en
lång stund, och flera av dem togo vatten och sjönko
under sina roddare. När kanoterna slutligen kommo
loss, foro roddarna tyst sina färde.

Jag tog första vakten och gjorde den betydligt längre
än som var avtalat, ty jag visste, att om något anfall
skulle göras, så vore detta att vänta antingen strax före
midnatt eller strax före dagningen. Det blev snart tyst
ombord, ty alla voro trötta efter mödor, äventyr och
själsspänning. Jag kände mig varken trött eller
sömnig och behövde icke alls anstränga mig för att hålla
mig vaken. Jag hade ju också vissa hjälpmedel
att tillgå, ty jag måste se till, att det fanns eld
under och vatten i pannan och att ångan var uppe.
Allt var tyst och stilla utom nattfåglarna, de vilda
djuren på ön samt flodhästarna. Efter omkring en
timmes förlopp kunde jag skönja några kanoter, som gledo
med strömmen utanför oss på ganska långt avstånd.
Efter en stund försvunno de bakom ön. Då inga flera
syntes till, beslöt jag mig för att ännu vara
avvaktande. Efter ytterligare en timmes tid kommo andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free