- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
180

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppbrott från Mbanza Manteke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

bönen ilade Richards ensam till sin hustrus grav —
varför behöver knappast sägas.

När karavanen var färdig, blåste Clark i sin stora
visselpipa, och så satte sig karavanen genast i gång i
god ordning. Vid en vattenfylld ravin nedanför byn
togo vi avsked av Ingham och Mack. Sedan bar min
vän Långbåt mig och mina två vita kamrater över
vattnet. I gåsmarsch fortsatte vi sedan färden genom
en vidsträckt dal. Elefantgräset, som ymnigt växte å
båda sidor av den i gyttjan nedtrampade stigen, var
högre än vår dubbla längd och slöt sig över våra huvud,
så att vi faktiskt marscherade i en tunnel av gräs.
Luften var kvav och stinkande. Ingen såg den andre
mer än på ryggen, tills vi kommo fram till en djup
och bred bäck mitt i dalen. Även där stod Långbåt
oss till tjänst med att bära oss över. På andra sidan
vilade vi en stund, medan de svarta badade och drucko
vatten. Därefter fortsattes färden på samma sätt snm
förut omkring en timme. Då kommo vi ut ur den
unkna grästunneln och in i en ganska stor by, som
hette Tomba Lukuta. Byn låg vackert inbäddad bland
palmer, bananer och talrika apbrödsträd. Hyddorna
voro tämligen stora och sågo rätt bastanta ut. Byns
invånare syntes vara vana vid att se resande passera, ty de
togo vår ankomst lugnt och ingen sprang sin väg. Men
att tre vita män kommo i sällskap, måste dock ha
förefallit dem något ovanligt, ty när jag förde in
eftertrup-pen, sågo de förvånade upp från alla håll och undrade,
om flera vita skulle komma.

Vi slogo oss ned i en palmlund mitt i byn för att
hålla middagsrast. Och platsen var väl vald, ty de
smäckra palmgrenarna tjänstgjorde som fläktar, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free