Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 10. Splittring bland abolitionisterna; presidentvalet 1840; »the Liberty party»; adress till slafvarna; abolitionisternas radikalism; fria färgade sjömän fängslade i Söderns hamnar; Samuel Hoarse; presidentvalet 1844; annektionen af Texas; krig med Mexiko 1846; protester från nordstaterna och abolitionisterna; Wilmotförbehållet 1846; Oregonfrågan; Calhouns uppträdande; Söderns vrede; presidentvalet 1848; »freesoilpartiet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraterna, som fålt namn af Barnburner, ordagrant öfversatt »laduförbrännare»,
d. v. s. radikaler i motsats till de konservativa demokraterna, de så kallade
Old-hunkers, »de gamla gubbstultarne». Till sina kandidater valde dessa förenade
partier Martin van Buren och Charles Fr. Adams, »den gamle vältalarens» redan
berömde son. »Van Buren och fritt land; Adams och frihet», löd formeln.
Det kan synas egendomligt, att expresidenten van Buren, som under sin förra
President Taylor.
presidenttid just icke tillvunnit sig antislafveripartiets sympatier, ånyo uppställdes som
kandidat; men orsaken var att han, genom att icke bli omvald, djupt kränkts i
sin äregirighet och nu användt all sin förmåga att kring sin person och
Wilmot-förbehållet samla partiets strödda element, hvari han äfven lyckades. De åt honom
vid valet afgifna rösterna bestämde nederlaget för general Cass och valet af
general Taylor.__
C. Bååtk-Holmbery, Negerslafveriet.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
