Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från bergslagen till andra orter och efter någon tids förlopp derifrån
åter ömsades på nya ställen, så blifver ej allenast ett på bergslagen i
forna tider méddeladt privilegium nyttjadt omkring hela riket, ntan ock
rikets egendomar och tillhörigheter komma efter någon tid att stadna i
brukspatroners händer.
Jemte dessa, olägenheter bör ej heller förbigås den förlust, som
kronan genom undersmidets flyttning skulle få vidkännas, då
bruks-egare enligt höglofl. deputationens projekt få på det nya stället
återtaga eller som är det samma, utan ringaste afgift utsmida det på gamla
bruket åsamkade undersmide, hvartill de likväl vid en ny hammare ej
den ringaste rättighet ega. Hvaremot i fall någon annan kunde lagligen
vinna rättighet att på samma ställe inrätta ett j em verk, vore kronan
till hammarskatten för hela utsmidet berättigad.
I anledning af allt detta kan jag ej annat än vördsammast
af-styrka riksens höglofl. ständer från bifall till detta projekt såsom
för-knippadt med flera i mitt tycke farliga följder för vårt allmänna. Det
prisvärda nit för allmänt väl, som uppeldar riksens höglofl. ständer,
kan aldrig tillåta, att någre medborgare få utvidga ett privilegium öfver
hela riket, som på ett enda ställe är meddelt, och bana vägen till en
pri-vilegiihandel för dem, som genom missbruk redan gjort sig dem förlustige.
Stockholm den 20 Mars 1766. _! , _
Baltzar Freytag.
Denna klara och bevisande reservation hade åsyftad påföljd.
I prestaståndet förekom saken den 30 Juni 1766; Chydenius finnes
icke hafva i diskussionen deltagit, (måhända af orsak att det moln
samtidigt skockade sig, hvilket dagame derpå ledde till förhöret i
sekreta utskottet samt hans uteslutande från riksdagen). Saken
behandlades emellertid med sällsynt enstämmighet; prostarne
Wijk-man, Hellberg och Wangel, andre att förtiga, yttrade sig kraftigt
för reservationen; en lektor Antonsson försvarade deremot
betänkandet, men detta föll och ståndet beslöt yttermera för sin del
att vid vite af 3000 daler silfvermynt förbjuda framläggandet af
liknande förslag. Adeln förkastade äfven betänkandet, men
försökte och lyckades tillika bevara några ståndsprivilegier af mindre
vigt, sammanhängande med smidesrättigheten; borgare och bönder
gillade i allo reservationen. På grund af ständernas framställning
utfärdade regeringen den 11 December 1766 ett formligt förbud
mot flyttning af smide och hammarskatt, emedan skadliga
påföljder deraf voro att befara, „i synnerhet som derigenom ett
privilegium, hvilket på ett enda ställe blifvit meddelt, kunde öfver hela
riket utvidgas, och vägen således banas till privilegiihandel äfven
för dem, som genom missbruk redan gjort sig deraf förlustige“.
Vid 3000 d. s. vite finge inga ansökningar om smidesflyttningar
framdeles göras, hvarken under eller mellan riksdagarne; då något
bruk skulle nedläggas, borde derunder lydande hemman tillfalla
kronan eller bördeman, o. s. v.*).
*) Modée, Utdrag utur Publ. Handl. VIII, s. 7600; prestaståndets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
