Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västmanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blästermaskinerna ha nya metoder utvecklats, som lämna åt människans arbete en
allt mindre andel i tillverkningen. Gången i det hela är dock densamma.
Hvad arbetet förlorat af stämningsfullt växlande prägel har det måhända
vunnit i storslagenhet.
Jordmånens beskaffenhet står i närmaste sammanhang med de rådande
bergarternas. Såväl i de egentliga bergstrakterna som i skogstrakterna på
öfvergången till slättbygden är jorden därför grusartad eller starkt
sandblandad, till och med i dalgångarna, där dock emellanåt en mager lera
förekommer. Slättbygden utmed Mälaren har däremot en oftast hård, men bördig
lerjord, där ej de äfven hit nedskjutande grusåsarna föranleda undantag.
Genom grannskapet till Mälaren hafva östra och södra delarna af landskapet
ett mycket blidare luftstreck än den höglända myrrika bergslagen. På
växtligheten är det olika klimatets inflytande ganska märkbar. Eken, som vid
Östersjökusten går till och med ofvanom Gefle, upphör här redan ett par mil
norr om Arboga; flere vid Mälarstränderna vanliga träd- och buskarter blifva
allt sällsyntare, ju mer man aflägsnar sig från denna sjö, och i
Skinnskattebergs bergslag, som likväl i medeltal icke har mer än 150 meters höjd öfver
hafvet, möta redan några fjällväxter, såsom dvärgbjörk, åkerbär m. m.[1] –
Skogar finnas ännu både stora och vackra, särdeles i bergslagen, som
dessutom är rik på naturskönheter, synnerligast i närheten af sjöarna och
strömdragen. Slätten däremot är ful och tröttande genom sin enformighet och
sina små backkullar, där enbuskarna förgäfves påminna inbyggarne om att
planteringen af några träd här och där skulle skänka en hvilopunkt för ögat
och därigenom förläna landskapet ett annat utseende. Landets skiljaktiga
beskaffenhet föranleder en olikhet i befolkningens lynne, vanor och lefnadssätt,
som genast faller i ögonen. Bergslagen, med sina sjöar och dalar, skogar,
strömmar och berg, framställer ett bergsmannalif i hela dess kraftiga och
egendomliga friskhet, då däremot slätten med sina sädesfält och trädesåkrar
ger sina bebyggare ett skaplynne af enformighet och tröghet, som icke är
olikt naturen själf. Det oaktadt har Västmanland fostrat män, utmärkta Sade
af viljans kraft och snillets eld, och hvilka fäderneslandet skattar för en ära
att räkna bland sina söner, såsom Olof Rudbeck, Augustin Ehrensvärd, J.
F. Neikter, F. Ehrenborg med flera.
På en liten holme i Mälaren, mellan Ängsö i Västmanland, Aspö i
Södermanland och den lilla Tedarön i Uppland, stå några stenar, kallade
Biskopsstenarna, hvilka utgöra gränsskillnad mellan de tre landskapen. Sedan
man färdats öfver den väster om Ängsö liggande Granfjärden, kommer man
genom ett bredt sund mellan Aggarö och fastlandet in på Västeråsfjärden,
på hvars östra och västra stränder flera vackra herresäten, såsom Gäddeholm
och Fullerö, framskymta, medan längst i norr ligger provinsens hufvudstad
Västerås, från hvilken vi skola börja våra vandringar genom Västmanland.
Västerås, som ursprungligen kallades Västra Aros till skillnad från
Östra Aros eller Uppsala, är en af Sveriges äldre städer och ligger i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
