Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tamm, F. Anmärkningar till Östgötalagen (textkodex) - I. Några allmänna grammatiska notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDR. TAMM. ANMÄRKNINGAR TILL ÖSTGÖTALAGEN. 27
övervägande e, men ganska ofta även i ; t. ex. arue, stæmne, ligge, uppe
jämte arui, stæmni, liggi, uppi o. s. v. Ett ock annat ord har jag funnit
endast eller nästan endast med i, såsom undi (jämte undir ; en gång unde
lase Vap. 32: 1 ) ; nipri nere ; alli i förbindelsen alli mæn om häradets
inbyggare (annars alli ock alle växlande).
e) Av trestaviga ord med i före kort konsonant i penultima har jag
antecknat fæprini, moþrini, syzskini alltid med i, men det med ne » icke »
sammansatta peghine Kr. B. 13: pr.
ƒ) I andra tre- eller flerstaviga ord träffas övervägande e, men icke
sällan även i ; t. ex. med blott e : lipughe, biskupe, kununge, tiunde, dat.
sing. hægnaþe o . s. v.; vanligen med e : hæræpe, sällan -æpi ; med e ock
i ungefär lika ofta : hærapshofpinge ock ingi; ändelsen -are växlar med
-ari (t. ex. klokkare endast med e, men möllari Vaþ. 1 : 4, borghari flera
gånger By. B. 39) , likaså i preter. -ape med -api (t. ex. borghapi By. B.
39). Vacklan mellan e ock i i hithörande fall beror utan tvivel på vacklan
i fråga om bi-accentens (levis) läge på penultima eller på ultima .
B) ie i slutet av substantiv med bestämda artikeln.
a) I dat. sing. fem . (där penultima är lång) brukas alltid e, t. ex. bronne,
kununne, kirkiunne, sakinne, botinne, borghaninne o. s. v.
b) I nom. plur. mask. (där penultima är kort) brukas i trestaviga ock
av sådana sammansatta former i, t. ex. aruani, ænda karlani (By. B. 1 : 4) ,
frændrini, mannini; däremot i former med mer än tre stavelser e, t. ex.
soknarane Dr. B. 5 : pr., iorþ attarane By. B. 1 : 4, pænningane By. B. 33 ;
de trestaviga orden hade väl bi-accenten på ultima, de fyrstaviga på pen-
ultima.
C) Näst före konsonant i samma ord brukas i, icke blott i sluten
stavelse, utan även i penultima av former med bestämda artikeln, där
dess ʼn är kort, såsom i epinum, hæræpinu (jfr utan artikel epe, hæræþe),
soknina, botrina, mænnini o. s. v. En sådan form som pingeno By. B.
33 röjer sig således redan genom sitt e såsom icke tillhörande texten i vår
handskrift. Ock de sällsynta exempel jag funnit mede för i före slutande
konsonant, nämligen after Dr. B. 9: 1 , R. B. 8: 2 , By. B. 23, skylder
By. B. 3: pr., hitter By. B. 37: pr., lepes Epz. 7: 1 , framlepes Epz. 18,
äro utan tvivel främlingar för vår handskrifts dialekt av samma art som
de ovan anförda formerna med æ för a ock med o för u. Särskilt må
anmärkas kompar. niþærmer jämte puærmir By. B. 8: pr. ock næmer
By. B. 28: 2, 35: pr. (annars næmir) ; dessa äro väl omdanade med kom-
par. mer isl. meirr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
