Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
02
ändtligen, är stunden nära; — gör er derföre redo,
till den sista vandringen.
Haraldson.
Ja, ja! — men flickan, Birger? . . . flickan
stackare! . . . och hustru din? . . . hvad skall det väl
bli af dem? . . .
Birger (suckande).
Ja! — det är endast tanken på dem, som gör
mig döden bitter. Den Allsmäktige, tage dem i sitt
beskydd! . . . På den hederlige Kyrkoherden Schmidts
uppmaning, har jag låtit hitkalla löjtnant Askenberg,
för att åt hans ädelmod öfverlemna dem. Gifve
Gud! . . . att han blott hinner komma, innan det
blir för sent! . . .
Haraldson.
Vet du då inte, om Erika eller Gabriella sjelfva,
ämna sig hit? . . .
Birger.
Jag tror inte det, — och önskar det inte heller;
— deras närvaro här, skulle endast försvåra de
sista ögonblicken. Dessutom lära de inte vara
underrättade om dagen för den blodiga högtiden.
Haraldson.
Ja, så går det, när ens eget kött och blod
förråder en. Förbannelse öfver den vanvettingen, som
bragte oss till detta slut! — Ve mig sjelf! — och
min glömska, då jag lät dessa flaggstumpar, —
dessa utslitna seggellappar, i flera år ligga] qvar i
sjöboden, utan att förstöra delta onyttiga djefvulstyg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
