Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Hjärta och förstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Monk bleknade lindrigt, och en omärklig rysning genomilade
hans kropp och kom hans grå mustascher att resa sig.
– Ja, fortfor Atos, jag, greve de la Fère, den ende, den
siste trofaste vännen till den arme, övergivne fursten, erbjöd
mig att uppsöka den man, av vilken engelska konungarikets
öde beror, och jag har framställt mig för denne mans blickar,
överlämnat mig, blottad och obeväpnad, i hans händer, i det
jag säger:
Mylord, här är sista hjälpkällan för en furste, den Gud
gjort till eder härskare, och den hans börd gjort till eder
konung; av eder, eder ensam, bero hans liv och hans framtid.
Vill ni använda detta guld att därmed trösta England för de
olyckor, det måst utstå under anarkien, det vill säga, vill ni
bistå eller, om icke bistå, åtminstone medgiva konung Karl
II att handla? Ni är härskare, ni är konung, en allsmäktig
herre och konung, ty slumpen förstör ofta både tidens och
Guds verk. Jag är ensam med eder, mylord; om ni skyggar
tillbaka för en framgång, den ni måste dela med en annan,
om min delaktighet i den samma oroar eder, så är ni beväpnad,
mylord, och här finns en redan grävd grav; om däremot
hänryckningen för eder sak berusar eder, om ni är, vad ni
synes vara, om eder hand, då den verkställer, lyder edert
förstånd, och edert förstånd edert hjärta, så har ni här ett medel
att för alltid fördärva eder fiendes, Karl Stuarts, sak. Döda
den man, ni har för edra ögon, ty denne man skall ej
återvända till den, som sänt honom, utan att medföra, vad hans
far, Karl I, anförtrodde honom, och behåll guldet, som kunde
tjäna till att underhålla det borgerliga kriget. Ack, mylord,
sådant är tyvärr den olycklige furstens öde! Han måste
besticka eller döda, ty allt gör honom motstånd, allt stöter
honom tillbaka, allt är honom fientligt; och ändå är han
betecknad med det gudomliga inseglet, och för att ej förneka
sitt blod måste han åter bestiga tronen eller dö på
fäderneslandets heliga jord.
Ni har förstått mig, mylord. Till varje annan än den
ryktbare man, som hör mig, skulle jag ha sagt: Ni är fattig
mylord, konungen tillbjuder eder denna million som handpenning
på ett omätligt köp, tag den och tjäna Karl II, som jag
tjänat Karl I, och jag är säker om, att Gud, som hör och ser
oss, som ensam läser i edert för alla mänskliga blickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
