Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
6 7
hopväxta kokhusen, ovan gatan Lågo gistvallarna och
några låga bryggstugor, i backen hukade en ensam
stuga för sig; sen var det skogen.
III.
Första halva sommaren var Munther dräng hos
Qävlefiskaren och lärde sig ro samt i övrigt allt vad
till fisket hörde. Han insåg snart, att det hela var
inhämtat på några gånger. Om kvällen rodde man bort
till kala klippor, drog upp båtarna, tände eld och satte
på kaffe, slog upp matasken och åt. Under tiden sutto
ett par fiskare och stirrade utåt havet, solen sjönk,
himlen blev röd, och vågorna kavlades ner, vinden dog
bort, månen seglade ut, enslig och stor, sjöfågeln for
fram och åter i vinande streck, och i allt detta, som icke
mer liknade jorden utan fastmer tycktes vara en
uppflyttning i själva himlen, syntes med ens som ett
avlägset kokande på den blanka vattenytan. Tusen sinom
tusen dropp stänkte ner i havet, utan att man kunde
säga, varifrån det kom, och endast på en enda
begränsad fläck; det var strömmingen, som nalkades på sin
vandring. När stimmen närmade sig, kunde man i den
blåvita, av månskenet svagt förgyllda natten se, hur
de små silverblanka fiskarna hoppade upp ur sin våta
värld, liksom lekande och dansande på denna färd
längs kusterna. Eller kanske förföljde de varandra
under kärlekens pådrivande makt, kanske var hela detta
glittrande och svagt prasslande silverport en
bröllopsfärd i miljontal och strömmingen att förlikna vid luftens
fria fåglar i deras lek bland löven i solskenet eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
