Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rysk teater - Rysk-turkiska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1531
Rysk-turkiska kriget 1877—78
1532
sitt hängivna uppgående i arbetet
skapat en skådespelarkonst, som
mötts med beundran även i det
övriga Europa vid truppens
gästspel (i Sthlm 1922). I repertoaren
har Ibsen varit rikt
representerad, men framför allt har teatern
uppfört Tjehovs dramer, varför
den även kallas Tjehovs hus. Efter
revolutionen har teatern
utvidgats med tre filialer (studios),
som i spel och iscensättning
representera modernare,
expressionistiska principer (gästspel av
tredje studion i Sthlm 1923).
Även andra konstnärliga
experimentteatrar uppstodo redan före
revolutionen, ss. skådespelerskan
Komissa rsjevska jas
teater i Petersburg, ledd av
Meier-hold (se d. o.) och den av
Tairov (se d. o.) grundade,
ännu bestående Kamernyj Teatr
i Moskva. — Efter revolutionen
ha dessa teaterexperiment
fortsatt i ännu radikalare riktning
med utnyttjande av de moderna
konstriktningarna, främst
kubismen, för scenbildens uppbyggnad
och en dittills okänd stilisering
även i spelsättet. De främsta
representanterna för denna
utveckling äro de förut nämnda Tairov
och Meierhold. Efter revolutionen
övergingo alla teatrar till
kommissariatet för upplysningen
under Lunatjarskijs ledning.
Många nya teatrar grundades
även, i Moskva bl. a. Det
komiska dramats ateljé. Den
revolutionära satirens teater, och
Första RSFSR:s teater. I
Leningrad spela utom de f. d. kejserliga
Mariinskij och Aleksandrinskij,
nu kallade akademiska teatrar,
Lilla operan (f. d. franska
Mihai-lovskijteatern), Stora dramatiska
teatern (f. d. Suvorinsteatern),
Arbetarungdomens teater, De
unga åskådarnas teater m. fl. Å
dessa teatrar ha utom äldre
dramer, delvis med omarbetad text,
uppförts den nya kommunistiska
dramatiken.
Rysk-turkiska kriget 1877—
78. Missnöjet med det turkiska
vanstyret ledde 1875 till en
omfattande resning bland Turkiets
kristna undersåtar, särskilt i
Bulgarien och Bosnien-Hercegovina.
Sydslaverna fingo understöd av
Serbien och Montenegro, som
förklarade Turkiet krig.
Stormakterna, utom England, intervenerade
till de upproriskas förmån men
utan resultat. De irreguljära
turkiska truppernas fasansfulla
grymheter i Bulgarien uppväckte
krigsstämning i Ryssland, och de
panslavistiska kretsarna drevo
här Alexander II till att ingripa
till tros- och rasfrändernas hjälp
(april 1877). Till bundsförvant
fick det Rumänien, som nu
förklarade sig fullt oberoende, varemot
Serbien drog sig ur kriget. Ryska
härar inträngde såväl i Armenien
som i Bulgarien och vunno i
början stora framgångar. Snart
lyckades turkarna driva fienden
tillbaka mot det viktiga
Sjipkapas-set, och vid det starkt befästade
Plevna uthärdade den tappre
Osman pasja upprepade stormningar.
Plevnas fall (dec. 1877) avgjorde
kriget, den turkiska hären
besegrades, och även Grekland slöt sig
till angriparna. Då fienden även
hotade Konstantinopel, nödgades
turkarna ingå stillestånd. —- I en
preliminärfred i San Stefano mars
1878 gjorde Turkiet oerhörda
eftergifter. Dess suveränitet över
Rumänien, Serbien och
Montenegro avskaffades, de senare
staterna fingo utvidgade gränser och
Bosnien-Hercegovina fick
autonom förvaltning. Bulgarien blev
ett autonomt lydfurstendöme med
gränser från Donau i n. till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
