Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ordlista - Ordmetoden - Ordnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1365
Ordmetoden—Ordnar
1366
en viss fackterminologi, ett
litterärt arbete etc. Jfr Ordbok.
Ordmetoden, se
Ljudmetode n.
Ordnar, sing. orden (av lat.
o’rdo, rad, led, avdelning,
ordning), samfund, vars medlemmar
genom löfte 1. genom en
ordens-regel äro förenade för en
gemensam strävan; hederstecken, som
utdelas av ett dylikt samfund 1.
numera vanl. av ett
statsöverhuvud ss. ledare för ett
merendels fiktivt samfund utan annat
ändamål än värdighetens
utdelande. — 1. Munkordnar. De
äldsta O. i det kristna Europa äro
de kyrkliga munk- och
nunne-ordnarna. Varken de österländska
munkarna 1. de gamla
bene-diktinerna i olika kloster
bildade någon egentlig O. utan voro
blott förenade genom
efterlevnaden av en och samma regel. Med
1000-t. börja emellertid i
Västerlandet försöken att åstadkomma
enhetliga organisationer inom
munkväsendet (jfr Cluny). Ss.
den första egentliga munkorden
plägar man beteckna c i s t e r
-c i en sorden (se d. o.). Från
ung. samma tid organiserades
även en del korherrar i liknande
föreningar (jfr Augustiner
och Premonstratenser).
En egenartad nyskapelse voro
riddarordnarna från
korstågens tid, vilkas medlemmar
utom de tre munklöftena även
avlade löftet att kämpa mot de
otrogna. De förnämsta voro de
i det Heliga landet stiftade
Johannitorden, T e m
-pelherreorden och Tyska
orden samt den livländska
Svärdsriddarorden (se
dessa ord). Andra ej mindre
betydelsefulla nyheter voro t i g
-garordnarna fr. o. m. 1200-t.,
främst franciskanorden
och dominikanorden, samt
från 1500-t. jesuiterna (se
dessa ord). Med den enhetliga
sammanslutningen följde en
centraliserad styrelse. Särskilt
kraftigt utvecklades denna hos
tiggar-ordnarna och har därefter i större
1. mindre grad genomförts inom
samtliga O. (skarpast hos
jesuiterna; benediktinerna ordnades
till ett enhetligt samfund först
1893). Den högste ledaren
benämnes vanl. ordensgeneral
(hos riddarordnarna
stormästare, hos benediktinerna
över-abbot). Vid sin sida har han
ett ordens- 1.
generalkapitel, bildat av de olika
ordens-provinsernas förmän
(provinsi aler na). I generalens ställe
fungerar stundom, för viss
avdelning av en O., en
general-vikarie. Medlemmarna i en O.
äro vanl. förpliktade till
gemen-samhetsliv i kloster. Undantag
bilda riddarordnarna och
tig-garordnarna samt i synnerhet
jesuiterna. De olika O.
igenkännas i allm. på egenheter i o r
-densdräkten (se art. om de
enskilda O.). Från de i nyare tid
uppkomna kongregationerna (se
d. o. 2) skilja sig de kyrkliga O. i
stort sett genom en högtidligare
och mera bindande karaktär på de
tre munklöftena. — 2.
Sällskaps-ordnar. Afot medeltidens slut
för-världsligades flera av
riddarordnarna och nya dylika uppstodo
utan några munklöften. De voro i
allm. sammanslutningar för
furstar och högadel med ridderliga 1.
sedliga syften. Ur dessa L med
dem som förebild ha under nyare
tid uppstått talrika sällskapliga
ordenssamfund, av vilka flera ha
kvinnliga medlemmar och eg. äro
organisationer för festliga
sammankomster (t. ex.
Innocenceor-den). De förnämsta O. skjuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
