Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnetit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1065
Magnetit—Magneton
1066
ende behandling. I allm. kan man
säga, att med hög kolhalt följer
magnetisk hårdhet, d. v. s. hög
remanens och koercitivkraft men
låg permeabilitet och svårighet
att magnetiseras till mättning.
— Hos paramagnetiska ämnen
erfordrar molekylarmagneternas
likriktning mycket höga fältstyrkor,
och mättning uppnås först vid
mycket låg temperatur. För
diamagnetismens förklaring fordras
närmare antaganden ang.
molekylarmagneternas natur. Ampère
ansåg deras M. bero på kring
molekylerna kretsande elektriska
elementar - 1. mo 1 eky 1 ar•
strömmar. Numera anser man
elementarströmmarna vara
kon-vektionsströmmar, bestående i
elektronernas kretsande rörelse
kring atomkärnan. Jfr Atom sp.
830. Enl. denna uppfattning måste
ommagnetisering på grund av
elektronernas massa medföra
mekanisk verkan (rotation) på den
magnetiserade kroppen, vilket
även bekräftats. Hos de
diamagnetiska ämnena antas nu
elektronbanorna i varje molekyl ligga så,
att de upphäva varandras
magnetiska verkningar:
molekylarmag-neter saknas. Införes ett sådant
ämne i ett magnetfält, riktas ej
molekylerna, men genom
induk-tion (se d. o.) förändras
konvek-tionsströmmarna så, att ett
magnetiskt fält mot det
magnetise-rande åstadkommes, varför det
senare försvagas. — A n i m a 1
M., se M e s m e r.
Magneti’t, av järnoxidoxidul,
Fe304, bestående stålsvart,
ferro-magnetiskt, vanl. i oktaedrar
kristalliserande mineral, allmänt
förekommande ss. spridda små
korn i många bergarter. M. bildar
svartmalm 1. magnetisk järnmalm
(se Järnmalmer).
Magne’tkis, bronsgult, oftast
brokigt anlöpt mineral,
bestående av järn och svavel enl. den
empiriska formeln Fe6S7. M.
uppträder ofta tillsammans med
andra sulfidmineral, t. ex.
svavel-kis och kopparkis. M. har
använts som ersättning för
svavel-kis vid framställning av
svaveldioxid. M. är stundom
nickelhal-tig och brytes då som nickelmalm
(t. ex. i Sudbury i Kanada).
Magnetoelektriska maskiner,
äldre namn på elektriska
generatorer med permanenta magneter
(se Elektriska maskiner
sp. 862). Jfr Tändapparat.
Magnetogra’f (av magnet ism
och grek. gra’fein, skriva),
själv-registrerande variometer (se
Jordmagnetism sp. 191).
Magnetome’ter (av magnetism
och grek, metron, mäta),
instrument för uppmätning av
magnetisk fältstyrka, t. ex.
jordmagnetismens horisontalkomposant,
består av en i en fin tråd 1. på en
spets upphängd magnetnål. Man
låter nålen samtidigt påverkas av
det fält, som skall mätas, och ett
annat däremot vinkelrätt fält,
alstrat av en permanent magnet,
förskjutbar längs en vid M. fäst
arm, 1. av en strömspole. Ur
nålens ställning kan förhållandet
mellan fältstyrkorna beräknas.
Magneto’n, ett slags ”atom”
av magnetiskt moment, enl. P.
W e i s s’ mätningar 18,5 • 10—22
absoluta enheter. Ur de
kvantteoretiska lagarna beräknas däremot,
under förutsättning att
elektronernas konvektionsström ger
samma magnetiska fält som
motsvarande konduktionsström, en
M = 92,110—” (B o h r s M.).
W. Gerlach och O. S t e r n,
vilka undersökte ett magnetfälts
inverkan på fria silveratomers
rörelse, funno det senare värdet
riktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
