Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
v. Hertiing
702
i Tyska riket och blevo
republiker 1918. Nu återstår blott
stor-hertigdömet Luxemburg. I
Frankrike indrogos hertigdömena vid
övergången till Nya tiden,
varefter titeln H. fortlevde såväl
där (fr. duc) som i England (eng.
duke) ss. högsta adelstitel. Sedan
de italienska hertigdömena
upplösts, de sista vid Italiens enande,
kvar blev hertigtiteln (ital. duca)
även där inom högadeln och
konungahuset. Även i andra
länder förekommer titeln H. — I
alla de nordiska länderna funnos
H., ehuru deras ämbeten voro av
växlande innebörd. I Sverige
utvecklades ett hertigämbete ur
jarladömet (se J arl). Den
svenska jarlstiteln återgavs ofta på
latin med dux sveo’num, och
Birjer Jarls son Magnus
Ladulås bar före sin tronbestigning
titeln ”Svea hertig”, vilken trol.
berättigade till en jarls
inkomster och makt. Den siste Svea
hertig var Erik Magnusson.
Under folkungarna utdelades åt
konungarnas yngre bröder och
söner även verkliga hertigdömen,
främst Finland. Ehuru dessa H.
skulle ha begränsad makt,
eftersträvade de under striderna inom
ätten större självständighet och
blevo en fara för riksenheten,
särskilt genom freden i
Hälsingborg 1310, då konung
Birger avstod större delen av
Sverige till hertigarna Erik och
Valdemar. Magnus Eriksson
utdelade ett hertigdöme ät en
enskild storman, Bengt Algotsson.
Under unionstiden utnämndes ej,
trots det utpräglade länsväsendet,
några H. Först Gustav I företog
ånyo en riksdelning, vars
huvudsyfte var att bereda underhåll
åt hans yngre söner Johan,
Magnus och Karl. Jämte hertigtitel
erhöllo de av flera landskap
be
stående furstendömen, visserligen
ej som suveräner, men dock med
vidsträckt myndighet. Denna
inskränktes visserligen redan 1561
genom Arboga artiklar, men dessa
upphävdes åter 1569, och ehuru
de hertigliga rättigheterna efter
svåra stridigheter ånyo
minskades vid förlikningen i Vadstena
1587, blevo de dock en grundval
för hertig Karls självständiga
politik mot Sigismund. De sista
H. av Vasaätten voro Johan d. y.
(d. 1618) och Karl Filip (d.
1622), med vilkas död de för
statsförvaltningens enhetlighet så
farliga hertigdömena upphörde. I
under frihetstiden avgivna
ko-nungaförsäkringar upptogos även
formligt förbud mot utdelning
av ”furstendömen”. Gustav III
utdelade 1772 (efter
statsvälv-ningen) åt sina bröder titulär
-hertigdömen, vilka uppkallades
efter landskap. Dylika ha
sedermera vid födseln tilldelats alla
manliga medlemmar av
Berna-dotteska konungahuset.
v. He’rtling, Georg, f. 1843,
d. 1919, greve, tysk politiker, prof,
i filosofi i München 1882. H. var
en av den bayerska centerns
främsta krafter, var led. av tyska
riksdagen 1875—90 och 1893—
1912 och blev 1912 bayersk
ministerpresident och utrikesminister.
Ss. sådan fick han under
världskriget ett starkt inflytande på
rikspolitiken, mot vars ledning
han ofta intog en kritisk hållning.
Efter Michaelis blev H. nov. 1917
rikskansler. Hans strävan gick ut
på att mildra den genom de
växande krigspolitiska svårigheterna
skärpta partisöndringen och
under hård kamp med
militärledningen och ”segerfredens”
förfäk-tare förbereda en
samförstånds-fred. Då utsikterna härför efter
de stora nederlagen hösten 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
