Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genus irritabile vatum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1177
Genus irritabile vatum—Geodesi
1178
i realgenus ((Zen-genus, resp,
han-genus) och neutrum (det-genus).
Man talar ock om a n i me 111
G., varigenom något anges ss.
”levande” i motsats till det
livlösa. Man nyttjar den hellre om
livlösa föremål än om (utpräglat)
levande; om dessa säger man
gärna han (försåvitt ej naturligt
1. grammatiskt G. vid konflikt
segrar) : flädermusen — han. I
poesi levandegöras ofta ting,
begrepp o. d.; den undvikes då, och
ersättaren blir hon oftare än som
motiveras av grammatiken. Man
talar då om poetiskt G.:
Vetenskapen — hon. —
Åtskillnaden mellan skilda G. har av ålder
funnits i alla indoeuropeiska
språk (se d. o.). Den är väl
bibehållen t. ex. i tyskan; i de
romanska språken har neutrum
försvunnit, i engelskan har detta
tvärtom tagit väldet, utom i fråga
om levande väsen och i några
andra fall. — 2. I fråga om verb
användes termen om de tre
böj-ningssystemen aktivum,
passi-vum och medium, av vilka det
sista, som anger, att en handling
förlöper inom subjektet självt, ej
längre finnes i svenskan. Även
de-ponens (se d. o.) kan räknas till
verbets G.
Ge’nus irrita’bile va’tum,
lat., ”skaldernas lättstuckna
släkte” (uttryck hos Horatius).
Ge’nus pro’ximum, se
Definition.
Geoce’ntrisk (av grek, ge,
jord, och lat. ce’ntrum,
medelpunkt), med jorden som
utgångspunkt. — En geocentrisk
världsåskådning antar jorden vara
universums medelpunkt (jfr
Världssystem).
Geo’d (av lat. geo’des, ett slags
ädelsten) 1. mandel,
mineralutfyllnad av mer 1. mindre runda
hålrum i vissa ytbergarter, t. ex.
basalt, diabasmandelsten. G. har
bildats genom avsättning av
mineral, vanl. kalkspat 1. agat, ur
kalk- och kiselsyrehaltiga
lösningar, som inträngt genom
kanaler i hålrummets väggar.
Geodesi’ (grek. geodaisi’a, av
ge, jord, och daiei’n, dela;
jorddelning), vetenskapen om
uppmätning av jordens form och yta.
Allteftersom de geodetiska
uppgifterna kräva större 1. mindre
teoretiska förutsättningar,
räknas metoderna för mätning,
beräkning och avbildning till den
högre G., vari inbegripas
gradmätningen och de mycket
omfattande mätningsarbeten, som
erfordras för hela statsområdens
kartläggning, och den lägre G.,
som omfattar mätningar för
praktiska ändamål, ss. planmätning
och nivellering (avvägning),
takymetri och fotogrammetri,
barometer- och trigonometrisk
höjdmätning, avståndsmätning av
olika slag samt s. k. stakningar
och andra utsättningar för
tekniskt ändamål. Till den lägre
G. räknade arbeten sammanfattas
ofta under namnen praktisk
geometri (se d. o.) 1.
fält-mätning. —
Gradmätningens ändamål är att
bestämma formen och storleken av
jordens matematiska figur, den
s. k. g e o i’ d e n, vilken tänkes
som en med världshavens
medel-vattenyta sammanfallande yta,
vilken i varje punkt är
vinkel-rät mot lodlinjen. Geoiden
bildar en rotationsellipsoid med
storaxeln a i ekvatorplanet och
lillaxeln b sammanfallande med
rotationsaxeln (jordaxeln) och
med en avplattning vid polerna,
a —b
som bestämmes av —––- ung. lika
1 a ’
med gTgj. Ellips- 1. meridian-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
