Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frischman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703 Frisinnade landsföreningen—Frisiska öarna 704
ka för frisinnad politisk
åskådning. F. har c:a 3,000 medlemmar
och är organiserat på
länsförbund och lokalavdelningar. F.,
som ej är anslutet till något
politiskt parti, utger tidskriften
Tidevarvet.
Frisinnade landsföreningen,
riksorganisation för Frisinnade
folkpartiet med syfte ”att till
gemensamt arbete och
uppträdande samla landets politiskt
frisinnade medborgare” och att verka
för val av frisinnade
riksdags-och landstingsmän, stads- och
kommunalfullmäktige. F. har c:a
700 lokalavdelningar,
sammanförda i 28 valkretsförbund, som
välja F:s förtroenderåd samt
sända ombud till F:s årsmöte,
Frisinnade landsmötet.
Detta väljer ett verkställande
utskott, vilket utgör F:s högsta
ledning. Dessutom väljer
landsmötet bl. a. ett antal ledamöter i
förtroenderådet samt beslutar om
valprogrammet. — F., som
bildades 1902, var till en början en
riksorganisation för Liberala
samlingspartiet (se d. o.).
Då vid ett landsmöte 1923
majoriteten uttalade sig för
rusdrycks-förbudets uppförande på partiets
program, utträdde ett 40-tal med
beslutet missnöjda ombud ur F.
och bildade okt. 1923 jämte andra
Sveriges liberala parti
(se d. o.). De i F. kvarstående
riksdagsled. bildade vid riksdagen
1924 Frisinnade
folkpartiet (se d. o.). — F. har
genom anordnande av föredrag och
utgivande av skrifter utövat en
omfattande agitations- och
upplysningsverksamhet. Från okt.
1923 utger F. månatligen
tidningen De Frisinnade. — Bland ledare
under F:s tidigare skede märkes
Karl Staaff, Sixten v. Friesen,
David Bergström, Nils Edén och
Daniel Persson i Tällberg samt
f. n. C. G. Ekman.
Frisiska språket hör till den
västgermanska gruppen av den
germanska språkfamiljen och är
närmast släkt med engelskan. I
sin äldre form kallas det f o r n
-frisiska och från 1500-t.
ny-frisiska, som sönderfaller i
fem geografiskt skilda dialekter,
av vilka de viktigaste äro: 1)
n o r d f r i s i s k a, bl. a. på öarna
Sylt, Föhr, Amrum och den
mittemot liggande schleswigska
kusten ; den saknar äldre
litteraturkällor ; 2) västfrisiska
(nederl. landfriesch), i
nederländska provinsen Friesland och på
öarna Terschelling och
Schier-monnikoog; har skriftliga källor
från 1300-t. Försök att höja
västfrisiska till litteraturspråk
gjordes på 1600-t. av G. Japiex, som
utgav en diktsamling. Han fick
efterföljare egentligen först på
1800-t., då grammatiska och
ordboksarbeten samt skönlitterära
verk på vers och prosa utgåvos.
Frisiska öarna, ökedja vid
Mellan-Europas nordsjökust från
nordholländska halvön till
Schleswig med avbrott utanför Wesers
och Elbes mynningsvikar. öarna
äro rester av en äldre kust, som
sönderbrutits genom upprepade
inbrott av havet (särskilt under
1200-t.). De skiljas från den nuv.
kusten av de vid flod
översvämmade men vid ebb mestadels
torra ”watten”, öarna delas i de
västfrisiska öarna (Texel,
Vlie-land, Terschelling, Ameland,
Schiermonnikoog och Pottum),
vilka tillhöra Nederländerna, de
östfrisiska öarna, av vilka
Bor-kum, Juist, Norderney,
Baltrum, Langeoog och Spiekeroog
tillhöra Preussen (Hannover),
Wangeroog Oldenburg, samt de
nordfrisiska öarna Nordstrand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
