Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Fransk litteratur
600
strömkantring i alla gängse
åskådningssätt. Hans radikala
kulturkritik får visserligen
närmast politiska följder, men det
är icke blott hans idéer, utan
också hans passionerade retorik,
som behärskar de olika
revolu-tionsförsamlingarna. Genom sin
självmedvetna subjektivism, sitt
känslofrosseri och sin kult av den
primitiva människan räknas han
med skäl som anfader till hela
den romantiska tidsålderns
diktare. — 1 80 0 - 1.
Revolutionstiden och kejsardömet ha blott att
uppvisa ett relativt fåtal
betydelsefulla författare, av vilka må
nämnas den av antika förebilder
inspirerade C h é n i e r, madame
de S t ae 1, som med
utgångspunkt i Rousseau sökte intressera
fransmännen för tysk och nordisk
litteratur, och
Chateau-b r i a n d, vilkens viktigaste
insats var att återväcka den av
upplysningsfilosofin kvävda känslan
för kristendomens betydelse.
Genom särskilt de bägge
sistnämndas verksamhet vidgades det
bildade Frankrikes litterära
horisont, något som i sin ordning
utgjorde förutsättningen för den
kommande periodens rika
utveckling. — Den franska romantiken
kan anses börja med Victor
Hugo, och dess programskrift
blev företalet till hans drama
Cromwell (1827). Från början
ställde sig denna rörelse i skarp
och medveten opposition mot den
klassicistiska traditionen och
anknöt i stället till de konstnärliga
ideal, som utformats av
medeltidens och renässansens litteratur,
hos Shakspere o. s. v. Hugo själv
blev skolans främste representant,
och i hans rika och
mångskiftande fastän ytterst ojämna
alstring äro alla dess tendenser
företrädda. Vid sidan av honom voro
riktningens förnämsta
representanter inom lyriken: M u s s e t,
gruppens kanske finaste poetiska
begåvning, G a u t i e r, berömd
för sin bländande formtalang,
Lamartine, en melankolisk
lyriker av något sentimental
läggning, V i g n y, skapare av en
stoiskt präglad tankediktning,
m. fl. Hugo grundläde den
historiska romanen, men
prosalitteraturens största namn under
1800-t: s förra hälft är dock Balzac,
en författare med gigantisk
fantasi och oerhörd
gestaltningsför-måga, som med en blandning av
romantik och realism skildrat sin
samtids Frankrike. Det
romantiska dramat företrädes främst
av Hugo själv, som dock aldrig
vann någon stadigvarande
framgång som dramatiker. Vida mera
populära voro Dumas d. ä : s
historiska dramer, liksom hans
historiska äventyrsromaner.
Utsökt poesi, grace och spiritualitet
kännetecknar Mussets dramatik.
Den romantiska generationens
store kritiker var S a i n
te-B e u v e; på historieskrivningens
område förverkligas dess idéer av
Michelet. — Mot 1800-t:s
mitt antar litteraturen en mera
realistisk, delvis också mera
borgerlig prägel. Den romantiska
lyriken avlöses av en
antikiserande diktning av objektiv och
opersonlig karaktär, vilken företrädes
av Leconte de Lisle och
hans krets, parnassisterna (se d.
o.). En betydelsefull ställning
intager även Baudelaire, som
kan betraktas som anfadern för
de senare dekadenterna (se d. o.).
Inom romanen framträder redan
under romantikens tid en social
tendensskildring hos George
Sand, övergångsgestalter
mellan det föregående romantiska
och det efterföljande
naturalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
