Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Frankrike (Historia — 1700)
512
Henr ikar nas krig”). Sedan såväl
Henrik av Guise som Henrik III
mördats, bestegs tronen av
Henrik av Navarra, som under namn
av Henrik IV (1589—1610)
blev F:s första konung av huset
Bourbon. Denne lyckades, först
efter att 1593 ha övergått till
katolicismen, intaga Paris och bli
allmänt erkänd. Stödd av sin
rådgivare Sully, förde han en
tolerant politik, tillförsäkrade genom
ediktet i Nantes 1598
hugenotter-na religionsfrihet och slöt s. å. i
Vervins fred med katolikernas
beskyddare Spanien. — Det
bourbonska enväldets
grundläggning (1598—
1661). Henrik bragte ordning i
förvaltning och finanser,
gynnade industri och handel samt
började anlägga kolonier i Kanada.
Fortsatta intriger från Spanien
föranledde honom att
återupptaga planerna mot habsburgarna,
varvid han sökte anknytning med
protestantiska makter på olika
håll. Henriks mord omintetgjorde
planerna, och en kort
svaghets-period inträdde, då
änkedrottningen, Maria av Medici,
övertog regeringen för hans späde
son Ludvig XIII (1610—43).
Dennes regering är 1624—42
helt behärskad av kardinal
Riche-lieus överlägsna statskonst. Denne
befrämjade den inre enheten
genom att tillintetgöra
hugenotter-na ss. politiskt parti (erövringen
av La Rochelle 1628), skapade
grundvalen för en kunglig
en-våldsmakt, stödd på en
centraliserad förvaltning med lågbördiga
intendenter i de högadliga
ämbetsmännens ställe, och drev en
kraftig utrikespolitik, vars mål
var att. spränga habsburgarnas
välde och utsträcka F: s gräns till
Rhen (se Richelieu och
Trettioåriga kriget). Richelieus
politik fullföljdes under Ludvigs
sons, Ludvig XIV (1643—
1715), minderårighet av kardinal
Mazarin, som i Westfaliska
freden 1648 och Pyrenéerfreden 1659
åt F. inhöstade frukterna av
Richelieus krigspolitik och som
genom bekämpandet av fronden
(se d. o.) 1648—52 lyckades
undanröja de sista hindren för det
kungliga enväldet (se Mazarin).
— Envåldsmaktens
höjdpunkt under Ludvig
XIV (1661—1715). Vid Mazarins
död övergick regeringsmakten,
som under förmyndartiden
nominellt utövats av konungens mor,
Anna av Österrike, till Ludvig
själv, som i satsen ”Staten är
jag” karaktäriserade det nu
fullkomnade enväldet. Genom
utmärkta ministrar (se Colbert
1, Louvois och Vauban)
skapades ekonomiska och
militära maktmedel, som användes
till att göra F. till den ledande
makten i Europa. Kolonialväldet
utbyggdes i Amerika. I sitt första
krig, mot Spanien, vann Ludvig
genom ingripande av en mot
honom 1668 bildad trippelallians
mellan Sverige, England och
Holland i freden i Aachen s. å.
endast en del av Flandern. Men
genom ett nytt krig, vari en
koalition av Spanien, tyske kejsaren,
Holland och Brandenburg var
hans fiende, Sverige hans
bundsförvant, erhöll han i freden i
Nij-megen 1678 hela Flandern och
Franche-Comté. Inrättandet av
réunionsdomstolar (se d. o.), som
i djupaste fred förklarade spanska
Luxemburg och delar av Elsass
och Lothringen införlivade med
F., framkallade 1686 en ny
koalition av tyske kejsaren, Holland
och Spanien, som drog med sig
”pfalziska kriget” (se d. o.) och
Englands fiendskap. Freden i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
