Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509 Frankrike (Historia — 1600) 510
andra förläningar drabbades av
samma öde. Ludvig enade
härigenom riket och förvaltningen, i
vilken de aristokratiska länstagarna
ersattes med kungliga
ämbetsmän. Ludvigs son, Karl VIII
(1483—98) vann det sista
självständiga länet Bretagne genom
giftermål med dess arvtagerska
men inlät sig på en äventyrlig
politik i Italien, där han 1495
erövrade Neapel, som han dock icke
förmådde behålla. Hans kusin och
efterträdare Ludvig XII (1498
—1515), vars farmor tillhörde
den av huset Sforza störtade
ätten Visconti i Milano, intog 1500
detta hertigdöme. Han fortsatte
Karls politik mot Neapel,
förjagades därifrån 1503 och vände
sig sedan mot Venedig, för vars
bekämpande han 1508 bildade
ligan i Cambrai. En ny s. k.
helig liga mellan de
förutvarande bundsförvanterna och
påven Julius II, bildad 1511, gjorde
dock slut på Ludvigs italienska
välde. Hans kusin Frans I
(1515—47) förde på F:s tron
huset Orléans-Angouléme, som
regerade till 1589. Frans fortsatte den
italienska politiken och
invecklades i ett långvarigt krig med
habs-burgarna, fört med korta avbrott
i förbund med Turkiet och flera
tyska furstar. Hans son
Henrik II (1547—59) fortsatte det
till 1559, då fred slöts i
Cateau-Cambrésis (se C ate au).
Kriget medförde förlusten av de
italienska besittningarna och
överhögheten över vissa områden i
Flandern och Artois men tillika
förvärvet av Metz, Toul, Verdun och
Calais och av en ökad prestige.
Frans och Henrik regerade utan
att sammankalla les états
géné-raux och skapade en ämbetsadel,
noblesse de robe, som blev
konungens lydiga verktyg. F. indelades
i 10 guvernement, och
skatteupp-börden centraliserades. Den nära
beröringen med Italien och
konungarnas kulturella intressen
gåvo renässansen insteg i fransk
konst och litteratur. —
Religionskrigens tid (1559—
98). Ett bakslag inträffade, när
efter Henriks död
konungamakten under minderåriga 1.
odugliga regenter försvagades och
Calvins läror splittrat folket
i två religiösa partier. De
reformerta, hugenotterna, särskilt
talrika bland borgare och
adelsmän, funno stöd i den
kape-tingiska sidogrenen Bourbon,
katolikerna, huvudmassan av F: s
befolkning, med centrum i Paris,
samlade sig kring ätten Guise.
Denna ätts främste man, Frans
av Guise, skötte styrelsen under
Henriks son Frans II (1559—
60). Då dennes bror Karl IX
(1560—74) besteg tronen,
övertogs regeringen av modern,
Katarina av Medici. Hennes av
kanslern 1’Höpital påverkade försök
att försona katoliker och
protestanter misslyckades, och 1562
utbröt en häftig kamp, vari
Spanien och England å olika sidor
inblandade sig (se B a r t o 1 o
-meinatten, Coligny och
H u genotter). Karl IX: s
bror och efterträdare Henrik
III (1574—89) sökte förgäves
intaga en mellanställning mellan
partierna. Striden, som blev allt
vildare, förbands med frågan om
tronföljden, då Henrik var den
siste av sin ättegren.
Katolikerna, sammanslutna till en ”helig
liga” och ledda av Henrik av
Guise, bemäktigade sig Paris
men angrepos av hugenotterna,
som anfördes av den till kronan
närmast arvsberättigade, konung
Henrik av Navarra, tillhörande
bourbonska grenen (”de tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
