Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Dans
72
Djävulsdans. Främre Indien.
moment (manbarhetsriter och
bröllopsceremonier, den
sydasi-atiska och egyptiska
”magdan-sen”). Redan på ett tidigt
stadium visar sig D. därjämte äga
magisk karaktär, ofta i mimisk
form. Man efterhärmar djurens
sätt att röra sig i tanke att
vinna makt över villebrådet 1.
uppför i en krigsdans bilden av
den strid, i vilken fienden skall
besegras. — Inom flera
österländska högre kulturområden
har särskilt den religiösa D. nått
en hög utveckling, präglad av en
ofta ytterst stark stilkänsla
(tempel- och djävulsdanser i
Indien och Tibet), medan den
muhammedanska dervisjdansen har
en extatisk och formlös karaktär.
Av religiöst ursprung är
måhända även den konstnärligt
högtstående sceniska
profandansen i Siarn och på Java. I regel
är den världsliga D. i östern
förbehållen åt avgränsade
yrkeskas-ter, ss. i Japan åt geisha. — I
Medelhavsländerna påträffas D.
tidigast hos egypterna, i vilkas
kult, av bevarade bilder att döma,
en sensuellt betonad D. ingått.
Detsamma gäller om folken i
främre Orienten: syrier,
baby-lonier, assyrier. I Mindre Asien
utvecklades i samband med
dyrkandet av fruktbarhetsgudinnan
Kybele en våldsamt sinnlig
kult-dans, vilken med den egeiska
kul
turen över Kreta spriddes till
Grekland och sedermera (200-t.
f. Kr.) till Rom. — Under
Greklands kulturella blomstringstid
(500—200 f. Kr.) intog D. en
framträdande plats i dess
offentliga liv. Ring- och vapendanser
(ss. den mimiska pyrrlkke)
utgjorde jämte idrotten ett viktigt
led i ungdomens fysiska fostran.
D. ingick i de stora folkfesterna
samt sedermera i dramat. I de
orientaliskt påverkade
mysterie-kulterna, särskilt den dionysiska
(se D i o ny s o s), ingingo
extatiska, delvis av kvinnor
utförda D. Efter Perikles’ tid
(430-t. f. Kr.) inträngde alltmer
bruket att vid privata fester
anlita yrkesdanserskor (hetärer och
flöjtspelerskor). — I Rom fick D.
aldrig samma sociala betydelse
som i Grekland. Under
världsväldets tid infördes från öster
yrkesdansen, som utvecklades till
en högtstående mimisk konstart.
Under förfallstiden trädde D.
ofta i förbindelse med
prostitutionen. I samband med vissa
religiöst traditionella fester
(lupercalier, saturnalier)
förekom dock långt in på kristen tid
en folklig gemens amhetsdans,
särskilt på landsbygden. — Bland
de germanska folken förekommo
från hednisk tid vapendanser med
karaktär av vighetsövningar,
vilka fortlevde, bl. a. i Sverige,
ända in på 1500-t. och ännu ut-
Indiansk örndans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
