Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödförvandling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Bröllop
716
Brudkronor av förgyllt silver. T. v.
från Alsens kyrka, Jämtland (omkr.
1800), t. h. från Hallbergs guldsmeds
a. b. (modern).
särskilt en rik symbolisk och
sakral ritual, vilket även gäller
det judiska och, trots polygamin,
det muhammedanska B. — I
antikens Grekland visar B. en
sammansmältning av religiösa och
familjära element. Efter ett
reningsbad och offer till gudarna
samt en festmåltid i brudens
hem fördes denna i festligt tåg
och under avsjungande av
bröllopssånger (hymenaVai och
epita-la’mia) till brudgummens hus.
— I Rom växlade B. efter
äktenskapets art. Vid cgnfarea’tio,
den patriciska äktenskapsformen,
voro offerriter, gemensam måltid
m. m. rättsligt föreskrivna,
medan coe’mptio hade form av ett
vanligt köpeavtal och de friare
äktenskapsformerna saknade
bröllopsseder. — Hos
forngermanerna innebar B. giftomannens
(faderns 1. närmaste f rändes)
överlämnande av myndigheten
över bruden till brudgummen.
Detta skedde, sedan den
överenskomna brudgåvan (jfr
Brudköp) erlagts, genom ett tal (fsv.
giptarmal), efter vilket parterna
och de närvarande bekräftade
akten genom att lägga sina
händer tillsammans över varandra
(handfästning). Brudgillets
viktigaste moment var, då brudparet
i allas närvaro av tärnor och
marskalkar fördes till sängs.
Denna handling (biläger) var
villkoret för ett rättsligt
konstaterande av fullbordat
äkten
skap, till skillnad från lösare
frilloförbindelser. En annan
ersättning för skriftligt
äkten-skapsbevis utgjorde brudloppet,
en gemensam färd av brudparet
genom bygden, äldst möjligen
symboliserande brudrovet.
Namnet brudlopp (bröllop)
överflyttades senare till färden från
brudens hem, sist till festen i
sin helhet. Till B:s
ursprungligen rättsligt fastställda
detaljer hörde även överlämnandet av
morgongåvan (se d. o.) samt
gästernas brudskänker. Under
hednisk tid var seden att ”viga”
bruden med en torshammare i
regel B:s enda rituella inslag.
— Efter kristendomens införande
krävde kyrkan att få medverka
vid äktenskaps ingående. Ehuru
under medeltiden aldrig rättsligt
fastslaget, blev detta krav
allmänt efterlevt, dels genom
införande av lysning före B., dels
genom att låta prästen viga
brudparet och brudsängen före
bilägret. Under kristen tid infördes
vidare brudringen (urspr. en
romersk sed) samt brudslöjan och
brudkronan 1. -kransen, den
senare ursprungligen en av
Maria-bilderna buren symbol på
jungfrulighet. — På 1500-t. blev B.
även rättsligt ställt under
kyrkans hägn genom en fastställd
ritual. Härigenom förlädes B:s
tyngdpunkt till kyrkan, dit paret
fördes under en brudhimmel
och där det under brudmässan
intog brudstolen. I övrigt förblev
bröllopsskicket i stort sett
oförändrat, och det offentliga bilägret
bibehölls inom alla klasser in på
1700-t., då det avlöstes av
skriftliga kontrakt. — Den moderna
uppfattningen av de nygiftas
förhållande ss. ett rent personligt,
vilket bör undandragas en större
offentlighet, har medfört en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
