Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upplysningstidevarvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
U pplysningstide var vet
158
sökte i sin s. k. naturliga teologi
härleda de religiösa
grundsanningarna ur förnuftet, oberoende av
uppenbarelsen, och samma
uppfattning möter man hos hans
landsman Reimarus, den
rationalistiska teologins främste
representant, hos Bayle, Voltaire och
Rousseau i Frankrike samt hos
Locke och Shaftesbury i England.
Religionens egentliga väsen såg
man i moralen, och underverken
förnekades 1. omtolkades i
enlighet med deismens (se d. o.)
läror. Ehuru den tyska
upplysningen mer än en gång kom att
stå i opposition till det kristna
uppenbarelsebegreppet, slog den
aldrig över i en ateistisk
åskådning som den franska. Katolska
kyrkan, spec, jesuiterna (se d. o.
sp. 124), blev föremål för skarpa
angrepp från
”upplysningsmän-nens” sida, framför allt på grund
av sin intolerans. — I
stats-rättsligt hänseende bryta sig
under U. olika strömningar mot
varandra, alla i viss mån baserade
på naturrättens (se d. o.) läror,
som nu populariseras och nå de
breda lagren. Voltaire,
encyklope-disterna och fysiokraterna
omfattade principen om den ”upplysta
despotismen” (se d. o.),
Mon-tesquieu hyllade ett
konstitutionellt statsskick efter engelskt
mönster, medan Rousseau
omformade Hobbes’ monarkistiska
abso-lutism till den teori om
folkviljans absoluta suveränitet, vilken
främst genom Robespierre fick ett
utomordentligt inflytande på
franska revolutionens utveckling.
— Även inom samhällslivet
i övrigt spelade U. en viktig roll,
främst genom sitt hävdande av
nyttan, varmed även
sammanhänga U:s filantropiska
tendenser, dess strävanden att reformera
seder och lagar, bekämpa religiös
intolerans och barbariska straff
samt arbeta för välgörenhet,
förbättrad fattigvård, sjukvård etc.
— Ett starkt intresse för
uppfostringsfrågor karaktäriserar U., för vars
bildningsideal Diderot är den mest typiske
representanten. Den stora
encyk-lopedins skapare ivrade ock för
en encyklopedisk undervisning
med starkt framhävande av
realämnenas betydelse gentemot den
humanistiska skoltraditionens
ensidigt språkliga och formella
bildning. Samma åskådningssätt
möter bl. a. hos Condorcet. Däremot
fann det encyklopediska
bildningsidealet en absolut motståndare i
Rousseau. Den yngling, vars
uppfostran han tecknar i Émile ou de
Véducation (1762), skall bli en
omdömesgill och skarpsinnig men
icke en månglärd man. Bildningen
bör han till en början tillägna sig
utan böcker, enbart genom egna
iakttagelser och experiment under
informatorns ledning, och detta
först efter den tidigare
barnaål-dern. Denna skall ägnas åt
sinnenas och iakttagelseförmågans
allmänna träning samt lägga
grunden till karaktärens daning, icke
genom befallningar och förbud,
utan genom de erfarenheter, som
Émile själv får göra av de
skran-kor, vilka naturens egen ordning
reser mot hans egensinne och
självsvåld (negativ
uppfostringsmetod). Inom den tyska
upplysningen framstår den av Rousseau
delvis påverkade Basedow med den
till honom knutna
filantropinis-men (se d. o. och Uppfostran
sp. 143) ss. den mest betydande
pedagogiske reformatorn. — Även
för vetenskapen har U.
spelat en viktig roll, i det den
väckte till liv ett allmänt
intresse för naturvetenskaperna,
och på nya naturvetenskapliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
