Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telegrafi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
903
Telegrafi (Gnistsändare)
904
Fig. 7. Sluten svängningskrets (1),
öppen krets (3) och övergångsform (2).
De med pilar försedda linjerna beteckna
de elektriska kraftlinjerna i
kondensa-torn, vilka sprida sig alltmera i det
omgivande rummet, ju mera öppen kretsen
är L och C självinduktion resp,
kapacitet, G gnistgap.
spänning upptransformeras till
erforderlig
gnistöverslagsspän-ning. I st. f. att anordna denna i
antennen, inkopplades den
(samtidigt av Bra un och Marconi
1898) i en sluten
svängningskrets (fig. 7), mellan krets,
bestående av en kondensator och
en induktionsspole, vilken krets
är induktivt 1. direkt kopplad till
antennen (se fig. 9). Härigenom
erhålles mindre dämpning och
därigenom ökad effekt och större
avstämningsskärpa. Antenn- och
mellankretsarna avstämmas till
önskad våglängd genom i
desamma inkopplade variabla
induk-tionsspolar (v a r i o m e’ t r a r).
Emellertid uppstå två vågor av
olika längd, vilket gör mottagaren
svår att avstämma. De i
antennkretsen uppstående svängningarna
inducera efter varje gnista nya
svängningar i mellankretsen, och
svängningsenergin pendlar därför
fram och tillbaka mellan de båda
kretsarna, varigenom
utstrålningen minskas. Vid s t ö t s ä n
d-ningsmetoden (M. Wien)
förhindras återsvängningen till
mellankretsen genom att gnistan
släckes, sedan svängningen
överförts till antennen. Detta sker
genom att låta gnistan slå över
mellan två 1. flera plattor på litet
avstånd från varandra.
Dämpningen blir därvid mycket liten.
Systemet användes vid det 1909
under ledning av svensken R. H.
Rendahl utarbetade T e 1 e
-fu’nkensystemet (jfr S 1 a
-by). Fig. 10 visar
kopplingssche-mat för en svensk fartygsstation.
Generatorn G alstrar
500-perio-dig växelström, vilken
upptransformeras i transformatorn Tr.
Gniststräckan Gn är inkopplad i
mellankretsen CL, som är direkt
kopplad till antennen.
Våglängden regleras genom variometern
L, och antennen avstämmes till
resonans genom variometern L±.
Dr o’ sselspolen (spole med
stor självinduktion) Dr hindrar de
högfrekventa svängningarna att
ta vägen över transformatorn.
För varje halvperiod av den
500-periodiga växelströmmen sker ett
gnistöverslag, d. v. s. de utsända
svängningsserierna följa efter
varandra med en hastighet av
1,000 i sek. Då mottagningen
vanl. sker med hörtelefon, hör
man alltså en 1,000-periodig ton.
Med gnistinduktor kunde endast
30 gnistöverslag per sek. uppnås,
varför det i telefonen erhållna
ljudet ej blev en ton och därför
var svårt att skilja från
atmosfä-riska störningar. I
Marconisyste-met användes ett tandat hjul, som
roterar förbi fasta elektroder,
varvid gnistorna bildas mellan
dem och hjulets tänder.
Gnist-stationer av beskrivna typ äro
ännu de vanligaste
fartygsstatio-nerna. Våglängden varierar från
600 (normalt) till 800 m. — Vid
de större landstationerna sker
utsändningen numera med
kontinuerliga, odämpade vågor (med
Fig. 8. Dämpade svängningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
