Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spektralklasser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1279
Spektrum
1280
översikt över spektrums områden.
Gasers S. kunna uppdelas i s e
-r i e r efter olika lagar, vari den
av J. Rydberg införda konstanten
(”Rydbergs konstant”) har stor
betydelse. Genom kvantteorin (se
d. o.) ha även många
lagbundenheter i spektra förklarats och
förutsetts. — Man skiljer vid.
emis-sionsspektra, som analysera det
från en strålande kropp utsända
ljuset, från absorptions spektra,
som åskådliggöra kroppens
inverkan på genomgående 1. reflekterad
strålning. Ex. på de förra äro
bilagan 3—7 jämte den
kontinuerliga grunden i de övriga;
1 och 2 visa linjeabsorption i
sol-spektrum från i solens atmosfär
förgasade och några i
jordatmosfären befintliga ämnen
(Fraun-hoferska linjerna) ; 8 och 9 visa
av ett 1. flera band bestående
absorption. Ett visst ämne kan
ge flera spektra, beroende på
om strålningen utsändes från
molekyler, atomer 1. ioner 1. om
absorptionen sker i ämnet i fast
tillstånd 1. löst med 1. utan
dis-sociation. Man indelar oftast S. i
ett antal olika delar, efter de
sätt, som användas för deras
undersökning (se fig.). Våglängden
angives i vanliga längdmått, i
Ångströmenheter (ÅE L Å) =
tiomilliondels mm., 1. i
röntgenenheter (XE) = tusendels ÅE.
Endast våglängdsskillnaden och
undersökningsmetoderna ge
indelningen, ej någon inre olikhet.
Längst äro de elektriska vågorna,
med våglängder från tusentals
km. till någon mm.; så följer
ultra- 1. infrarött (av lat. i’nfra,
nedanför, då det av ett prisma
avböjes ännu mindre än rött),
vilket direkt ansluter sig till de
elektriska vågorna. Ultrarött
un-dersökes i regel genom ren
energimätning, t. ex. med termometer,
bättre med bolometer,
termoelement 1. radiomikrometer,
någon gång genom utsläckning av
fosforescens. Som strålningskälla
användas olika temperatur- 1.
luminescensstrålande kroppar; de
högsta våglängderna har man
funnit i auerstrumpans och
kvicksilverlampans strålning. Med ljus
i egentlig mening (c:a 7,500—
—4,000 ÅE) menas den strålning,
som gör intryck på normala (ej
färgblinda) ögon. Denna
undersö-kes dels direkt, visuellt, dels på
samma sätt som ultrarött, dels
med fotokemiska reaktioner, spec.
fotografi, vid. medelst
ljuselektriska 1. selenceller. Härefter
kommer ultraviolett, i början s. k.
glasultraviolett, till c:a 3,500 1.
3,000 ÅE, beroende pä om
vanligt 1. uviolglas användes, därefter
kvartsultraviolett, till 1,800 ÅE,
och flusspats- 1.
Schumannultra-violett (det förra till 1,200 ÅE).
De tre första beteckningarna
antyda, att området nedåt begränsas
av ämnets absorption. I dessa
använder man ljuselektriska 1.
mest fotografiska arbetsmetoder,
vilka alltmera specialiseras, ju
kortare våglängderna bli;
Schu-mannstrålningen absorberas
redan i luft och måste fotograferas
i vacuum med gelatinfria 1. med
fluorescerande olja överdragna
plåtar, ev. med reflexionsgitter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
