Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spektralklasser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1277
Spektralklasser—Spektrum
1278
fattas, ger samma färgintryck
antingen som en enkel S. med
vit-och svarthalt 1. som en viss del av
färgcirkeln. I denna ingå, utom
de vanliga S., purpurgruppen, som
förbinder rött och violett och
utgör en blandning av dessa.
Spektralklasser, Spektr
a’l-typer, se Stjärnor.
Spektra’llinje, se Spektrum.
Spektrofotome’ter
(jfrFoto-metri), se
Spektralappa-rater. .
Spektrogra’f (av grek,
gra’-fein, skriva), se S p e k t r a 1
-apparater.
Spektroheliogra’f, se
Spekt-r al apparater sp. 1275.
Spektrome’ter (av grek,
me-trei’n, mäta), se S p e k t r
al-a p p a r a te r.
Spektrosko’p (av grek,
sko-pei’n, se), se Spektr
alapparater. — Spektroskopi’,
undersökning av spektrum (se d.
o. och Spektrai
apparater).
Spe’ktrum, plur. spektra
(av lat. spe’ctrum, bild, av
spe’cere, se), är den bild (se
bilagan), som erhålles, då en
strålning, innehållande flera
våglängder, upplöses efter dessa.
Enfärgat ljus, ”färgstråle” (av
en enda våglängd), uppdelas ej
utan ger en enda spaltbild
(jfr Spektr
alapparater), en s p e k t r a’11 i n j e.
Ett S. kallas subjektivt, om
det endast erhålles i
betraktarens öga, objektivt, om det
proji-cieras på en annan yta och där
betraktas. De olika våglängdernas
skiljande i S. sker dels genom
deras olikheter i brytningsindex,
dels genom diffraktion och
inter-ferens. — Ett S.
karaktäriseras genom dess dispersion,
ljusstyrka och renhet. Dispersion
uttryckes genom förhållandet
mellan det absoluta (vinkel)
avståndet mellan två strålar och
skillnaden mellan deras
våglängder; den ändras i allm. genom S.
men är i ett normalt (gitter-)
spektrum nära konstant. I ett
prismatiskt är dispersionen för
större våglängder liten, för
kortare alltmera växande (jfr 1
och 2 å bilagan). Ljusstyrkan
inom S. beror, utom på den
strålande kroppen, på den använda
apparaten och på dispersionen.
Renheten innebär, att olika
våglängder ej överlagras utan i
möjligaste mån skiljas åt; även detta
är en apparategenskap. —
Normala S. erhållas genom
diffraktion och interferens (”.böjning”),
oftast i gitter, d. v. s. på glas 1.
metall framställda system av
täta, parallella linjer (några
hundra per mm.), omväxlande
genomskinliga (reflekterande) och
ogenomskinliga (ej
reflekterande) ; prismatiska S. medelst
ljusets brytning i prismor av olika
material. För undersökning med
stor dispersion av små
våglängds-intervall användas
specialmetoder : interferens i planparallella 1.
svagt kilformiga plattor
(Lum-mer och Gehrke), i trappor av
planparallellt glas
(”Stufengit-ter”, Michelson), i luftskikt,
instängda mellan
halvgenomskinliga speglar (Fabry och Perot). —
En fast 1. flytande, på grund av
höjd temperatur strålande kropp
utsänder ett kontinuerligt S., vari
alla den givna temperaturen
tillhörande våglängder (jfr
Strålning) finnas; vid
lumine-scens kan ett diskontinuerligt
S. erhållas. Gaser, bestående av
atomer (i ljusbågen) 1. ioner (i
elektriska gnistor), utsända
linjespektra (bilagan 3—5, 7), i
mole-kylartillstånd bandspektra (6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
