Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Final
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFSKEDSORD.
433
till hans kista lästes följande sats ur förordet till hans lärare
Jakob Ekelunds historia, hvilken Blanche skref efter hans
diktamen under skoltiden: »Någorlunda närmande sig Horatii
stora uppgift att på en gång gagna och fröjda.»
Det sista, som trycktes af August Blanche under hans
lif, var dels en liten skiss i Ny Illustrerad Tidning, dels
äfven ett företal till Valkyrian, en kalender, utgifven till
förmån för det skarpskyttekompani, hvilket Blanche tillhörde
såsom frivillig ledamot. Der kommer han tillbaka till sin
gamla kärlek: Polen. »I den stund som är» — säger han
i sitt förord — »raderar våldet ut till sista bokstafven Polens
modersmål, och de förtryckta måste tala förtryckarnes språk 1»
Der kallar han naturen Kristi kyrka och predikstol. Der
säger han ett godt ord till svenska folkets frivillige: »Hjelp
dig sjelf, så hjelper dig Gud! heter det, och han har gifvit
menniskan medel dertill, liksom han gifvit eken kraft att
kämpa mot stormen. Det gäller således att öfva och stärka
sin arm på samma gång man öfvar och stärker sin tro!»
Detta var likväl ingalunda Blanches sista verk. Der,
inne på hans arbetsbord, låg ett skrifvet blad, hvilket han,
då han afreste till stationen, icke slutat. Papperet innehöll
en kort liten berättelse, handlande om den minnesvärda
morgonen i »paradiset», då han varit vittne till samtalet
mellan grosshandlaren och Carl August Nicander om poeter
och statsmän.
Hur hade då Blanche erinrat sig detta? Tack vare
ett papper i hans efterlemnade anteckningar kunna vi gå
tillbaka till historiens ursprung. Den 9 november 1868, det
vill säga ett par veckor innan Blanche stupade, lästes under
rubriken Ekonomiskt i Aftonbladet åtskilliga elakheter mot
sammanbindningsbanan. Der talades först om, hur banan
kommit till — genom pressens agitation, beundran för
uppfinnaren och medverkan af poeter, af hvilka en yttrade:
»Tänk, att få se de frustande ånghästarne framspränga ur det
gråa berget öfver den blåa ban!» Så följde en snärt åt denne
poet, som var Blanche. »Tagen för gifvet, läsare» — hette
det i artikeln — »att när poeter lifvas för materiella frågor,
går det vanligen på tok. Man bör icke ens i sådana frågor
tillåta sig annat skrifsätt än det torra, på sak gående. Dylika
frågor kräfva allvarets hela lugn och besinning.»
August Blanche sårades, nu likasom förr, vid denna
insinuation mot hans offentliga verksamhet. Först tänkte
August Blanche och hans samtid. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
