Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bygga revolutioner. Den enda rättmätiga statsförfattningen
är egentligen republiken, men den konstitutionella
monarkin anser han dock erbjuda den bästa garantin för rättvis
styrelse och borgerlig frihet. Historiens mål är att så
småningom förvandla »nödstaten» i »förnuftsstaten», och vi
böra icke tvifla på att den eviga freden skall inträffa.
Utvecklingen går här som på alla andra områden framåt mot
ett bättre. Utan att vi tro, att den så gör, skulle vi icke
kunna uppfylla vår plikt att taga del i arbetet för bättre
förhållanden. Både förnuftet och erfarenheten tvinga oss
emellertid till en sådan tro, och att vi höra en aldrig
förstummad klagan öfver att nuvarande tid är sämre än »den
gamla goda», bevisar endast, att mänskligheten ställer allt
strängare och strängare kraf på sig själf.
1 såväl sin kunskapsteori som sin etik hade Kant
skarpt skildt på erfarenhetsvärldens fenomen å ena sidan och
»tingen i sig» å den andra, mellan det betingade och det
obetingade. Endast i de praktiska och religiösa postulaten
upphäfves denna skillnad. Finns det något område, frågar
nu Kant, där vi kunna hämta ett direkt berättigande för
att vi vågat utsudda gränserna mellan motsatserna vara och
böra, natur och frihet ? Kan fenonomvärlden framträda
som stående i harmoni med våra etiska ideal? Dessa
frågor besvarar Kant i sin »Kritik af omdömesförmågan»,
förmågan att tänka det enskilda som innehåll i ett allmänt,
och han besvarar den jakande.
Vi ha nämligen bl. a. i de ändamålsenliga och sköna
bilderna inom naturen och konsten något som förmedlar
mellan natur och frihet. De fenomen, som vi kalla sköna
och upphöjda, framkallar ett »ointresseradt välbehag» hos
oss; de visa oss, att tillvaron, hur liiet vi än känna dess
väsen, icke är likgiltig inför vår själs längtan utöfver
fenomenvärldens gränser.
Ett föremål är skönt, heter det i Kants estetik, då
det frambringar en välbehaglig proportion mellan
inbill-ningskraft och förstånd, det är målmedvetet utan bestämdt
ändamål, det behagar genom sin blotta form. Denna este-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
