Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51: 10, 14; Lk. 18: 23; 2 Kor. 7: 9, 10) och 3) en allvarlig avsky för
synden, förenad med verklig längtan efter frälsning från synden (Ps.
51: 5, 7, 10; Ag. 2: 37, 38; Rm. 24).
Tro, omvändelsens positiva moment, är en fri handling av
människan, framkallad genom inre överbevisning om Guds i ordet
uppenbarade sanning, verkad av Guds Helige Ande, varigenom hon anammar
eller omfattar Jesus Kristus till personlig frälsning.
I denna tro ingå: 1) kunskap eller överbevisning, en yttring av
förståndet eller omdömet (Mtt. 8: 2; Jh. 2: 23, 24; 3: 2; 4: 29, 42;
Eb. 11: 1); 2) bifall eller samtycke, en yttring av känslan (Mtt. 13:
20 ,21; Jh. 5: 21); 3) levande förtröstan eller tillit, en yttring av
viljan (Mtt. 11: 28; Jh. 1: 12; 4: 16; 6: 44, 45, 53; 29: 31; Ef. 3: 17;
Eb. 11: 1; Ub. 3: 20).
Att omvändas eller omvända sig (epistrephesthai) betyder att
vända sig ifrån ett visst föremål eller tillstånd till eller mot ett annat.
Ordet omvändelse användes både i en allmän och i en inskränkt
eller egentlig mening. Människan kan omvända och bättra sig utan
att det är ett uttryck för hjärtats omskärelse. Även under inflytelsen
av blott Guds förberedande eller förekommande nåd sker en
förändring med människan, ehuru den berör mera hennes yttre väsen.
Nine-viterna bättrade sig (metenoäsan) efter Jonas predikan (Mtt. 12: 41).
Simon trollkarlen trodde, slöt sig till apostlarna och blev upptagen i
den kristna församlingens sköte, men han var fortfarande "förgiftad
av ondska och fången i orättfärdighetens bojor." Hans "hjärta var
icke rättsinnigt (eutheia) inför Gud", vadan Petrus uppfordrar
honom till ytterligare sinnesändring (Ag. 8: 20—24). Ananias och
Sa-fira hade ändrat sinne, trott och låtit sig döpa, men deras hjärtan
voro oomskapade, och deras vistelse mitt i levande Guds församling
kunde icke skydda dem mot Guds straffande hand. Judas Iskariot hade,
i likhet med Petrus och de övriga apostlarna, övergivit allt och följt
Jesus, men han var och förblev en "djävul", en "tjuv", en "förrädare".
En stor förändring hade försiggått i hans yttre liv och förhållande, men
hans hjärta var icke rätt inför Gud. Nikodemus och Josef av
Arima-tea hade intagit en mindre tillfredsställande hållning under Jesu
verksamhetstid, men efter allt klängde de sig fast vid den gudomlige
frälsaren med förnyade hjärtans enfald, och då Judas grep efter repet,
trädde de öppet fram och togo vård om Jesu livlösa kropp och gåvo
honom en hederlig begravning (Jh. 19: 38—42). Om omvändelse i
denna yttre eller blott ytliga mening talar även Jesu liknelse om den
630
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
