Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15-1
»A ili du inte röka? Jag liar en cigarr kvar.
Tändstickor — tändstickor. — Jo här. Nej. sitt
still! Sä sätter jag mig liär. Det är skönt i
skymningen, som predikanten sa. Ja, det är ju
ett slags skymning det här också, fast ljuset
kommer ifrån gatan. Se, såna flingor!»
Klackarna satte han upp mot stolsbenen och
lät, dem glida och gnälla,
»Hör! Det låter som en hund; det skulle
Anna böra! Hon är så rädd för hundar.
Hvarför röker du inte?
Vet du hvad, pappa? Jag fordrar så litet,
jag. Och får inte ens det.»
Cigarren blossade upp; ett ögonblick glänste
det smala, hvita ansiktet fram ur mörkret, Svarta
och stora riktades pupillerna mot det hastiga
skenet, Utan att krympa.
»Jag fordrar så litet, Det känns ödsligt nu.
Ingenting har jag velat, och ingenting har jag
gjort, Jag nr som en pust rök ur verkstadselden.»
Du kan hinna uträtta mycket ännu, ville
Bengt säga. Men ban kände den stela blicken
genom mörkret. Och vågade icke.
I stället sade han:
»Du räddade flickan.»
Ragnar skrattade till.
»Där ha vi det! Jag räddade flickan. Och
det ska jag lefva på. Det tycker Ingrid, och det
tycker du, och det tycker alla. Ocli det skulle
jag själf tycka — om jag hade räddat henne.
Men det har jag icke. Nej! Jag hade inte vågat
säga ott ord eller röra en lem för att rädda henne.
För jag är feg. Jag var så feg, att jag blef utom
mig af förskräckelse, när jag förstod, hvad de tänkte
göra. Jag blef, som om jag varit galen. Jag
blef sjuk belt enkelt! Ocli det var det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
