Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Då förstod jag, att det, som varit skam,
valrätt. Nej inte så! Skam blir aldrig rätt. Men
det var min rätt, min rättighet. Hvar och en har
väl sin. Och jag grep efter den i sista ögonblicket.
Återigen fordrade jag för mycket. Jag hade
försuttit min rätt. Sagan hade fått lif, och nu
blef hon märkvärdig, nu först. Hon gjorde mig
till livad jag icke ville vara: en god människa.
En människa, som lider för andra. Jag gick i
fängelset för en annan. Och när straffet var slut,
började jag ett tungt arbete. För andra.
Jag hade fordrat för mycket af lifvet. Och
lifvet gaf mig mer, än jag hade begärt »
»Ragnar! Ragnar kom hit!»
»Hva vill du honom?»
Hon sprang bort till dörren.
»Ragnar!»
»Ingrid! Du får inte berätta det där — om
fängelset, Jag vill inte, att ban ska — Ingrid!»
»Ragnar! Kom hit in. Nu har han själf
sagt det, nu måste du tro —»
»Hör inte på! Jag vet inte, hvad det är
med henne. Hon vill att jag ska resa min väg.
ITon har sagt åt mig, att jag aldrig bort komma.—»
Ragnar gick förbi dem, så tätt förbi Bengt, att
ban snubblade öfver hans fot. Framme vid bordet
stannade ban, tog lampan och räckte den åt Ingrid.
»Var snäll gå ut i köket och gör i ordning.
.Tag är hungrig; jag åt sä lite till middan. Det
gör dig väl ingenting att sitta i mörkret en liten
stund, pappa? Man pratar bättre då. — Ingrid!»
Bengt såg, hur det ryckte i hennes händer,
när hon sträckte dem mot lampan. Han såg dem
gripa kring metallfoten och krama. Han tyckte
sig känna, hur hårdt de tryckte. Händerna som
hau hållit i sina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
