Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
KOMEDIER I BERGSLAGEN
skrämsel. Vettvillingen hade försökt att tränga
sig in i hennes kammare. Jan flyttade då själv
över till flygeln för att hålla ordning på sin
bror. Och mången natt skall Jan och den
svagsinte ha suttit mitt emot varann på sofflocket
hållande varandra hårt kring handlovarna. Men
vem det var, som vakade över den andre, är
ovisst.
Jan var då fyratioåtta år gammal, hustrun
två år yngre men mycket skröplig av gikt.
På Wästeråda, en gård norr om Stenshult,
bodde vid den tiden ett följe, som räknade släkt
med Hanna Storm. Även med Jansönerna voro
de på långt håll i släkt, härstammande från en
av fogden Jans söner. Men det sades allmänt att
de hade tattareblod och anseendet var därefter.
De kallade sig bergsmän, skötte dock bössan
hellre än hackan. Bonden var en lång, mager,
mörk räkel med sura björnögon. Björn var också
hans vilt, och gick han ända upp i finnskogarna
för att träffa nalle, som sällan kom till
Lillhammar. På sönerna höll han ingen räkning och
flera av dem skall ha saknat kristna namn. Men
kändes de icke i dopboken så kändes de i
domboken. De voro över måttan sturska över sin
härkomst som de påstodo vara ren
bergsmanssläkt. Klockskojare och hästskojare togo de
emot, men nämndes ordet tattare, blev det genast
dråpslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
