Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARON I RYGLINGE OCH DESS SÖNER 143
arbeta. Det tog gumman så illa, att hon sedan
icke ville böta någon människa. Hon dog kort
därefter. Av det underbara arkanum, som hon
i ungdomen berett, fanns ännu en flaska kvar.
Hon bestämde, att liket i sin högra hand skulle
hålla denna flaska, i den vänstra prosten Wisnelii
postilla. Så skedde.
Mor Klara sökte nu en flicka, som kunde
hjälpa henne med sysslorna inomhus. Men i
Lillhammars socken fanns ingen, som var henne
till lags. Då tog hon en utsocknes, dottern av
en husar, som hade torp under Rogershus. Han
hette Storm och var på långt håll släkt med
Ryglingarna, härstammande från en av fogden
Jans söner. Han var liten och svartmuskig med
nästan blåsvart hår.
Dottern Hanna var fadern lik fast ganska
vacker. Jan menade, att hon kunde vara som
dotter i huset, där det endast fanns tvenne söner.
Men efter en tid blev han barsk och besynnerlig
och tålde icke se flickan. Slutligen bad han
hustrun, att hon måtte taga någon annan till
hjälp. Mor Klara ville ha skäl, själv hade hon
fäst sig vid flickan, som var stillsam i
uppträdandet och flink i arbetet. Jan kunde icke
giva något skäl. Likväl genomdrev han, att
flickan fick sitt nattläger i flygeln och icke i
manbyggnaden. Men en natt kom hon och
knackade på ekporten. Jan måtte öppna och
släppa in henne, halvnaken och halvgalen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
