Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— likaså finnes blind inbyggarne, den gemensamma härstam-
ningen och det gemensamma språket till trots, ansenliga
skiljaktigheter, hrilka visserligen skalle förtjena en närmare
redogörelse, men om hrilka vi här måste inskränka oss till blott
några antydningar. Den resande, som anländer söderifrån ock
färdas norrnt mot Stockholm, skall, till och med om han reser
på jernväg, hrilket befordringsmedel lilnräl minst bringar honom
i beröring med både natnren och befolkningen, snart varseblifva
skiftningar och olikheter, hrilka mången gång sknlle förmå
honom att betrifla, det hau ännn befinner sig inom gränserna
för samma rike, om han icke genom talrika likhetspunkter
allt-jemt åter påmindes derom. Särdeles synes 8kåne i många
hänseenden skilja sig från det öfriga Srerige. Det är också
öfrer-gångslandet mellan södern och norden; i södra delen ett rikt
och bördigt slättland, hrars välmående inbyggare icke förspörja
någon längtan efter andra £gyptiska köttgrytor än dem, vid
hrilka de sjelfva sitta. För Nord-Svensken sjelf är södra Skåne
med sina oändliga sädesfält, sina hägnader af pilhäckar, sina
talrika kyrkor, sina storartade bondgårdar, hrilkas egare till och
med åka efter spann, och sina ännu mer storartade slott och
herresäten, ett land, hrilket han knappt känner igen som Svenskt.
Men förbindelselänken med Södern sträcker sig icke långt, och
redan i gränshäraderna mellan Skåne och Småland inträder man
på det äkta Nordiska området Den Svenska gärdesgården
efterträder pilhäcken, bondstugan af rödmålade bjslkar med torftaket
kommer i stället för den ståtliga bondgården af korsvirke, och
den tröga, längsläpiga Skånska munarten aflöses af den
brådskande Småländskan, om hvars toner man kan säga, att de
»trilla som ärter«, likt Fredmans under konserten på Tre Byttor.
Ehuru hvart och ett af de Småländska länen har sina
egenheter, bilda de dock ett gemensamt helt i jemförelse med
Wc-stergötland, hvars munviga »knallar« visserligen icke nu, som
förut, i hundradetal vandra land och rike omkring med sina
»tuger« och »tönnetapper« med mycket mera, men hvars
befolkning likväl hufvndsakligen har en anstrykning af industri- och
köpmanna-anda, hvilken till sådan grad som i vissa delar af
denna provins knappt finnes utvecklad i någon annan, om man
än icke kan jäfva sanningen af det om Småländningen gällande
ordspråket, »att han kan föda sig på en sten i hafvet, om man
sätter honom dit«. Nerikes befolkning, delad i jordbrukare och
bergsmäQ, likasom Westmanlands och Wärmlands, är ett idogt,
sträfsamt, stolt menniskoslag; Södermanlands, i hvars leder
Wing-åkersboerna, de fordna Wikingarnes för handel och färder
hufvud-sakligast svärmande afkomlingar, intaga främsta rummet, foglig,
mindre stolt och seg än den södra grannen i Östergötland,
mindre trög än den nordliga i Uppland, som, demoraliserad i
hufvudstadens närhet, blir till charakteren allt mer redbar ju
längre derifrån och ju längre man kommer ut i skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
