- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
23

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

därefter knappast fann ord starka nog för att uttala sin
förtrytelse öfver konfirmationsloftet. Den gamle mannen
är otvifvelaktigt tecknad efter Kierkegaards egen far.

6.

Han stod således vid faderns död, 25 ar gammal, trots
en tankestyrka, som ej ryggade för något problem, fjättrad
vid en religion, som stundom »förekom honom såsom den
omänskligaste grymhet», hvars för förståndet ofattliga
dogmer han öfver hufvud taget ej viste, om han någonsin
skulle kunna tillegna sig; blott viss på en sak, nämligen,
att han af pietet alltid skulle komma att förtiga sina
tvif-velsmål, hvilken riktning hans utveckling än skulle taga;
af pieteten så bunden, att han satte afseendet på den samma
öfver öppenhetens pligt och öfver afseendet på sanningen. 1
Hans barndomsminnen, hans kroppssvaghet, hans tungsinne,
faderns förmaningar och faderns anade synd voro de
spikar, som höllo honom naglad vid korsets lära. Men samtidigt
därmed drefs han af det gränslösa begäret att pröfva sina
krafter, af den blossande njutningslystnad, som inspärrning
alstrar, af den dunkla känslan af att bära på ett
väldigt snille ocli af tusen klosterfantasier ut i den verld,
som vinkade honom med ännu ej fattade uppgifter. Han
viste ännu ej, hvad han skulle uträtta, och han grubblade
förgäfves öfver sin bestämmelse. Han sökte ej sanningen
i allmänhet, icke det i och för sig sanna, utan den sanning,
som vore sanning för honom, den idé, som kunde
elektri-sera alla hans krafter.1 2 Han var visserligen ännu långt
ifrån att fastställa den skarpa ocli sofistiska sats, som
slutar »Enten-Eller»: »Blott den sanning, som ger uppbyggelse,
är sanning för dig». Men han sökte en sanning, som vore

1 Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed, 9id. 59.

2 Efterladte Papirer, del. 1, sid. 45.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgskierkeg/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free