Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 25 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 25 September.
Låt dig icke warda öfwerwunnen af det onda, utan öfwerwinn
det onda med det goda. Rom. 12: 21.
Då dessa ord betraktas i sammanhang med föregående vers, tyckes
meningen allraförst wara denna: Låt icke din owäns ondska öfwerwinna
dig, så att också du blir ond, utan öfwerwinn hans ondska med din
oaflåtliga kärlek, så att du förwandlar honom till din wän. Men
härtill fordras då, att öfwerwinna sitt eget hjertas ondska, att icke denna
får öfwermakt öfwer den förlåtande kärleken. Den, som stannar i hat
och hämndlystnad, har blifwit "öfwerwunnen af det onda", nemligen af
ett twåfaldigt ondt. Det onda hos hans owän och det onda i hans
eget hjerta hafwa förenat sig att fresta honom till hat och hämndbegär;
och de hafwa då wunnit seger öfwer honom, när han hyllar sin egen
ondska och icke will förlåta, älska och göra sin nästa godt. Och när du
så är öfwerwunnen af det onda, då är du ock på ett twåfaldigt sätt
olycklig. Icke dermed nog, att du ligger i hat och owänskap med din
medmenniska, hwilket redan i sig sjelft är ett olyckligt och fridlöst
tillstånd, utan du är ock genom samma hat och oförsonlighet utestängd ifrån
Guds nåd och wänskap, så sannt Herren Christus förklarat: "Om I icke
af hjertat förlåten hwar och en sin nästa, det han bryter, så skall icke
heller eder himmelske Fader förlåta eder." Det är då en ganska
angelägen sak, att wi icke låta öfwerwinna oss af detta onda och stanna i
hat och oförsonlighet, ja, det är alldeles nödwändigt till salighet. Det
är ett alldeles särskildt förhållande med detta onda, nemligen hatet,
emedan det wittnar om din själs ställning till Gud, till synden och nåden.
Ty om du blott säger, att du icke kan förlåta en wiss menniska, förklarar
du dermed, att du kan umbära Guds nåd och dina synders
förlåtelse, ja du kan umbära din själs ewiga salighet. Om blott din egen
synd blir rätt kännbar och Guds nåd rätt oumbärlig, då kan du förlåta
de allraswåraste lidna oförrätter. Kan du icke detta, bed då Gud, att
Han förbarmar sig öfwer dig och gör dig waken, både öfwer dina
synder och öfwer Guds dyra nåd, så skall du kunna förlåta hwad som helst
och icke låta öfwerwinna dig af detta dödliga onda, det oförsonliga hatet.
Utan öfwerwinn det onda med det goda. Detta will då allraförst
säga: Öfwerwinn din owäns ondska med din fortsatta kärlek och
wälgörenhet emot honom. För ett "hårdt ord" gif du ett "mjukt swar".
så stillar du wreden. För en owänlig blick gif du en huld och wänlig.
När du spörjer, att din granne talat något illa om dig, omtala du
något godt, som du wet om honom, så kan äfwen han spörja det efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
