Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 24 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra synder åter blifwa wåra tuktoris för långa tider, kanske för hela
lifwet — eljest blefwe wi wekligt syndfria; ty ingenting mindre söka
wi efter Anden, hwilken ingen enda synd tillåter. Att wi dock bekämpa
wåra widlådande synder, så att de icke få herrawäldet, såsom hos
werlden, det sker icke heller med wår egen kraft, utan endast med flyende till
"Guds starkhets makt".
Och ikläda oss ljusets wapen. "Ljusets wapen" äro motsatsen till
"mörkrets gerningar"; och då dessa bestodo i synder och laster, bestå
ljusets wapen uti den sinnets och lefwernets renhet, nykterhet, waksamhet,
samt framför allt den tro, den kärlek och det hopp, hwarmed wi kämpa
emot köttets frestelser, emot werldens och djefwulens förförelser. Och att
apostelen nu, då han nyss talat om "mörkrets gerningar", likwäl, såsom
deras motsats, brukar orden "ljusets wapen" och icke säger "ljusets
gerningar", dermed har han låtit förstå, att här skall blifwa strid och kamp,
här skall fordras wapen, för att kunna alltid förblifwa i tro och
gudaktighet. Det christliga lefwernet skall icke blifwa ett lätt och lugnt lif
såsom deras, hwilka "sofwa om natten", utan en ofta hård, långwarig
och äfwentyrlig strid, der det gäller kämpa för sjelfwa lifwet, eller ock
dö och förlora allt — der det tillgår såsom uti krig. Uti krig är icke
lugn och säkerhet, utan beständig oro, lifsfara och räddhåga; man måste
der beständigt waka och wara rustad till nya strider. Än anfalles tron
och samwetet, så att wi äro i fara att på nytt "fångas under träldomens
ok"; än det yttre lefwernet, då djefwulen will kasta oss i synd och
skam; än åter kärleken, då wi äro nära att stanna i hat och owänskap
o. s. w. Mot alla sådana anfall mäste wi nu wara rustade och iklädda
ljusets wapen. Och här kan striden ofta blifwa så hård och äfwentyrlig,
att wi äro nära att förtwifla, att wi endast genom "stora under" af den
allsmäktige och trofaste Herren blifwa frälsta. Derföre säger ock Petrus,
att "den rättfärdige warder med plats salig". Huru skall det då gå med
dem, hwilka wilja wara christna och dock lefwa i sådant lugn, som wore
de i det tryggaste hem, som hade de icke mer någon andlig fiende, som
hade djefwulen icke mer något ondt i sinnet emot dem, som wore köttet
och werlden icke mer farliga fiender? Både ordet och erfarenheten wittna,
att ingen christen utan räddhåga och strid kommit lyckligt igenom detta
fiendeland. Är jag icke i fruktan, så är jag i fara. Att midt ibland
beständigt påträngande fiender anse sig utan fara, är blott bedrägeri.
Antingen skall jag wara i räddhåga och kamp, och då med Guds makt
frälsas, eller ock säker och sorglös, och då förloras. Derföre har ock
Herren Christus så troget förmanat: "Waken och bedjen" — "och det
jag säger eder, det säger jag alla: waken!"
Herre, lär mig taga wara
På den nåd, mig gifwen är.
Led mig i ditt ljus, det klara,
På den wäg som till dig bär.
Lär mig waka, strida, bida,
Hjelp mig blifwa städs wid dig,
Att jag en gång wid din sida
Lofwar dig ewinnerlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
