Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 8 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 8 Augusti.
Såsom grenen icke kan bära frukt af sig sjelf, med mindre
han blir i winträdet, så kunnen icke heller I, utan
I blifwen i mig. Joh. 15:4.
Du klagar: "Jag är så kall, så wanmäktig i striden mot
frestelserna, jag ser faran och anstränger alla mina krafter, läser
förmaningens ord, men allt är fruktlöst, jag är lika kall och lika swag." Hwad
är då felet? Just det, som då du i den första bättringen låg i samma
nöd, nemligen otron, den kalla, dödande otrosdimman, som omgifwer
din själ; du känner icke Frälsaren rätt, du smakar icke lifswärmen wid
hans bröst, der du förr fick lif och wärme. Här wore derföre återigen
hjelpmedlet att, sådan du är, blott kasta dig i förlåtelsens famn och ligga
der så länge, tills du blir warm och stark igen, d. ä. bortwända dina
ögon ifrån dig sjelf, din uselhet och dina synder och blott skåda Guds
hjerta och Christi försonande blod och förbön för dig så länge, tilldess
du återfår den glädje och frid, som förr gaf dig kärlek och helgelsekrafter.
O, att det kunde med guldstil skrifwas i alla trognas hjertan, att hela
saligheten hwilar sist på en enda punkt, nemligen att blifwa i Honom,
som har älskat oss; ty mot synden skall wäl då bli råd. Tag här
lärdom af en affallen menniskas olyckliga erfarenheter. Hon föll först af
wårdslöshet uti en synd, som war kanske ganska ringa, om någon synd
kan kallas så, men som likwäl nedslog hennes tro och frid; hon sökte
upprätta dessa och återställa det rubbade goda förhållandet mellan sig
och Frälsaren genom att bättra sig, hwilket i hennes mening war att
först en tid ångra sig och bewisa bättringsprof och sedan omsider söka
nåd och förlåtelse. Men hwad händer? Frestelsen till samma synd blir
allt starkare och i samma grad otron och den deraf följande vanmakten
större, så att hon faller ånyo och hemtar deraf fördubblade skäl till
misströstan och till ett höfligt aflägsnande från den rene, helige Guden. Så
går då den arma menniskan genom otro steg för steg från den ende
Frälsaren, tilldess hon ändtligen anser allt förloradt; och nu, för att
stilla det oroliga, ropande medwetandet, börjar hon söka någon falsk tröst,
någon ursägt för den henne öfwermäktiga synden, eller att uti den
allmänna otron och werldsyran bortblanda de sista tankarna på, hwad hon
haft och förlorat. Och så är det slut, hon är död. Hwad war nu här
den afgörande dödsorsaken? Jo det, att hon efter synden icke genast
sökte försoningsnåden, rentwagningen i Lammets blod, utan gick bort att
sjelf bota sin skada; ty märk: det war wisserligen illa, att hon föll i
synd, hon hade hellre bort waka och strida intill blods emot det onda
— men si, detta fall hade kunnat botas genom nåden, om hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
