Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 25 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och djefwulens rätta art, nemligen att om du blott lnrymmer synd och
skrymteri uti ett fall och wid ett tillfälle, skall du snart så försoffas,
förtjusas och förblindas, att du icke förmår se, att det är den ringaste
fara å färde, och så skall du småningom gå steg för steg till ditt yttersta
förderf. Ja, det är så besynnerligt i en sådan ond, satanisk
tjusningsstund, att om du på det grundligaste will öfwerwäga och betrakta den
synd, till hwilken du frestas, du dock skall omöjligen kunna se annat, än
att den är alls intet farlig, utan ringa och lätt som en fjäder. Men
deremot skall den ock på samma gång synas dig oändligen kär och ljuflig.
Dessa äro de rätta färgerna på syndens framsida i försökelsens stund,
samt de rätta tecken, att du för tillfället är i en försökelse, eller står
ett prof, då din odödliga själs wäl eller we torde skola afgöras. Ty
börjar du nu allenast skrymta, hylla synden och dölja henne, så är det
förbi med dig.
Skrymteriet är syndens och djefwulens gyllene öfwerklädnad, förutan
hwilken de ingen wäg komma. Sannerligen, tag bort skrymteriet, och
du skall aldrig kunna blifwa i någon synd, eller fortfara deri, utan du
skall då alltid uppstå derur och frälsas. Hade Judas blott bekänt, hwad
djefwulen hade ingifwit honom — om det ock endast skett inför någon
af lärjungarna — så hade djefwulen genast warit afwäpnad, och Judas
hade icke längre fortgått i synden. Detta är ett medel, som hårdt frestade
christna i alla tider begagnat emot djefwulen, och alltid med stor
wälsignelse. Derföre gäller just här apostelens förmaning: "Bekännen
inbördes synderna den ena för den andra och bedjen för eder inbördes,
att I warden helbregda."
Men allt detta är något, som man sällan rätt tror och besinnar,
förrän man af egen bedröflig erfarenhet lärt det, då det ofta är för
sent. Hwad är det då, man icke tror? Jo, att man i frestelsestunden
undergår en werklig förblindelse och förtjusning, så att man blir trygg,
säker och dristig och tycker sig se, att det är alls ingen fara, då det
likwäl spelas om sjelfwa lifwet och själen. Och om någon tror detta
förut, händer det honom likwäl, att när han sjelf faller i frestelse till
någon synd, synes honom dock den synden icke farlig.
Här skulle man dock billigt komma i fruktan och med lärjungarna
fråga: "Ho kan då warda salig?" Och Jesus swarade och sade:
"Hwad som är omöjligt för menniskor, det är möjligt för Gud." Så
länge wi blifwa uti denna fruktan och denna tröst, kunna wi aldrig
förgås, utan wi skola alltid wara uti Guds hand. Han är en trofast
hjelpare och herde och säger sjelf: "Ingen skall rycka de mina utur min hand."
Här gäller lif, här gäller död;
Och will du lifwet winna,
Så strid — i Gud, som striden böd,
Du hjelpen ock skall finna.
Men skyr du kampen — feg och swag
Så förestå dig nederlag
Och fångenskap och döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
