Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 25 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 25 Ju1i.
Och gick satan in i Judas, som kallas Iskarioth, och war
en af de tolf. Luc. 22:3.
Hwad wi isynnerhet böra lära af denna förskräckliga händelse, är,
att ingen må wara säker och tänka: skrymtarena äro skrymtare; en
redlig christen har intet att frukta. Nej, annat lärer oss Jude exempel.
Då Judas af Frälsaren utwaldes till apostel, war han wisserligen icke
hwad han sedan blef. Och huru många äro icke de, som börjat i Anden,
men lyktat i köttet? Se här på Jude exempel och alla andra syndafall,
huru lätt och snart det kan wara gjordt, att en christen är förlorad.
Isynnerbet när den rätt onda stunden är inne, när djefwulen med sina
listiga och starka anlopp griper dig an och på en gång upptänder köttets
begärelse och förblindar ditt förstånd, så att de förskräckligaste synder
synas dig icke det ringaste farliga, men oändligen kära, ja nödwändiga
— då är det snart gjordt, att du faller. Till sådan frestelsestund hörer
isynnerhet trenne ting: Först att synden blir dig synnerligen kär och
behaglig; för det andra att om du än så mycket betraktar den, du omöjligen
skall kunna finna, att den är farlig, utan den skall synas dig helt ringa
och obetydlig; och för det tredje att du börjar synda med något litet
och tänker, att "så litet gör ju intet". Så war det, när ormen beswek
Eva med sin illfundighet. Han sade: Icke skolen I dö; det är ju blott
att taga ett äpple; och ett äpple är ju blott ett äpple. Men deremot
skolen I winna mycket, nemligen först den ljufliga fruktens njutande och
sedan ett större förstånd. Likaså när han förförde Judas. Det börjades
blott med litet snattande, och då hette det: Jag tager ju endast något
så litet — och blott denna gång! (för hwar gång) och — det är icke
orätt, att jag har något för mitt beswär. Widare, när djefwulen ingaf
honom i hjertat, att han skulle förråda Jesus, war det ju något så
naturligt att tänka: Trettio silfwerpenningar äro icke att förakta —
och ingen fara! Jesus är först oskyldig och sedan allsmäktig; icke kan
det gälla hans lif — emellertid gör jag mig en god förtjenst. Sådant
hade Judas wisserligen tänkt. Hwem skulle hafwa sagt honom, att han
dagen efter gerningen skulle wara så förtwiflad, att han skulle gå bort
och hänga sig? Det trodde han icke, utan han tänkte blott på, huru
han den dagen skulle njuta af sina penningar. Hade han på thorsdagen,
då Jesus warnade honom, trott, hwad han dagen derpå fick erfara,
wisserligen hade han bäfwat för den handeln såsom för sjelfwa helwetet.
Men han såg det ännu icke sjelf, och djefwulen fyllde honom med andra
ingifwelser.
Hwar och en betänke detta i tid och läre en gång förstå syndens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
