Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom ett hampfrö, som var så beskaffat att så länge
han bar det i byxfickan kunde han alla sina läxor utan
att behöva läsa på dem, och hur han för det där
hampfröets skull slutade läsa alldeles och tappade
minnet. Han, Lillefar vår, kan inte driva ut ondskan ur
människorna. Och man får inte be honom om det,
utan man skall själv tvätta och skrubba och slita
bort den.»
»Var har hon lärt sig alla de där orden?» tänker frun
och hon säger:
»Du svarar mig ändå inte på min fråga, Matrjosja.»
»Vänta bara, jag skall», svarar Matrjosja. »Ibland är
det också som så: jag ger bud om att en familj har
blivit utfattig utan egen förskyllan, alla gråter, i stället
för i en präktig våning bor de i en skrubb, inte ens te
har de, och de ber att få åtminstone någon liten hjälp.
Men där är det också rent omöjligt för honom att låta
dem få sin vilja fram, för han vet att detta är dem
nyttigt. De ser det inte, men han, Lillefar, vet att ifall
de levde i överflöd skulle det gå på galnan med dem.»
»Det är sant», tänker frun. »Men varför uttrycker hon
sig så vulgärt om Gud? ’Gå på galnan’... det är ju
ett bra olämpligt uttryck. Det måste jag säga åt henne
vid tillfälle.»
»Men det är inte det jag frågar om», upprepar
modern. »Jag frågar: varför ville din Gud ta min lilla
gosse ifrån mig?» Och modern ser sin Kostia för sig
och hör hans klockrena, barnsliga, rara skratt — ingen
skrattar som han. »Varför har de tagit honom ifrån
mig? Om Gud kunde göra det, då är han en ond,
elak Gud, och han borde inte finnas och jag vill inte
känna honom.»
Men vad är detta? Matrjosja är inte Matrjosja alls
längre utan liksom ett helt annat, nytt, underligt och
otydligt väsen, som inte talar med människotunga, utan
på något alldeles särskilt vis, rakt inne i moderns
hjärta.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
