Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - II. Om människans fria vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Konkordiefornteln. II. 2. Om människans fria vilja.
bordar det, som hon har begynt
med sina egna naturliga krafter.
Äfven synergisternas4 sats, som
föregifva, att människan ej är
alldeles död till det som godt är uti
andliga ting utan allenast svårt
sårad och halldöd. Och ehuru
den fria viljan är så svag, att hon
icke kan göra en begynnelse till
sin omvändelse och omvända sig
själf af sina egna krafter till Gud
och at" allt hjärta lyda Guds lag;
likväl om den Helige Ande gör
en begynnelse och kallar oss
genom evangelium, tillbjuder oss sin
nåd, syndernas förlåtelse och den
eviga saligheten; då kan den fria
viljan af sina egna naturliga
krafter möta Gud och någorlunda
(åtminstone något, ehuru litet och
ganska lamt) bidraga till sin
omvändelse, underhjälpa henne,
medverka, förut bereda och lämpa sig
till nåden, antaga och fatta den,
tro evangelium och uti
fortsättandet af detta verk och dess
bibehållande af sina egna krafter
verka tillsamman med den Helige
x\nde.
Emot denna villfarelse är
tillförne klarligen bevisadt, att
förmågan att lämpa sig till nåden
icke härflyter af våra egna
naturliga krafter utan af den Helige
Andes verkan allena.
Jämväl de påfviskas och
munkarnes lära: att människan, sedan
hon är pånyttfödd, kan i detta
lifvet fullkomligt uppfylla Guds lag,
och att hon genom detta lagens
uppfyllande blir för Gud
rättfärdiggjord och förtjänar det eviga
lifvet.
Å den andra sidan böra
entusiasterna allvarsamt och med
gud-ligt nit straffas och icke tålas i
Guds församling, hvilka drömma,
att Gud utan några medel, utan
Guds ords hörande och sakramen-
ternas bruk drager till sig
människan, upplyser och gör henne
rättfärdig och salig.
Äfven också de som dikta: att
Gud uti omvändelsen och nya
födelsen så skapar ett nytt hjärta
och en ny människa, att den gamla
Adams väsende och varelse (i
synnerhet den förnuftiga själen)
blir alldeles om intet och ett nytt
själens väsende skapas af intet.
Denna villfarelse vederlägger
Augustinus uttryckligen uti
uttydnin-gen öfver den 25 Ps., på hvilket
ställe han framdrager detta Pauli
språk, Ef. 4: 22: °Bortäggen den
gamla människan« m. m., och
uttyder det med dessa ord: På det
ingen må mena, att själfva
varelsen eller väsendet skall
bortläggas, har han förklarat hvad det
är: läggen bort den gamla
människan och ikläden eder den nya
m. m., då han i det följande
säger: därföre läggen bort lögnen
och talen sanningen. Se detta är
att lägga bort den gamla
människan och ikläda sig den nya.
Vi förkasta ock följande
ordasätt, om någon brukar dem utan
förklaring: att människans vilja
gör den Helige Ande motstånd
före omvändelsen, i själfva
omvändelsen och efter omvändelsen; och
att den Helige Ande gifves dem,
som stå honom emot.
Ty utaf den förklaring, som vikort
förut anfört, är det ldart, att där
genom den Helige Ande alldeles
ingen förändring sker till det som
! godt är uti människans förstånd,
[ vilja och hjärta och människan
| alldeles icke tror Guds löfte och
ej göres af Gud bekvämlig till
nåden, utan hel och hållen sträfvar
emot Guds ord, där kan ingen
omvändelse hvarken blifva eller
vara.
Ty människans omvändelse är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
