Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Första delen - VIII. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421 Konkordieformeln. I.
8. Om Kristi person.
blifva den gudomliga naturens
egenskaper.
Men alldenstund de gudomliga
och mänskliga naturerna äro
förenade personligen, det är, att
utgöra en person, så tro, lära och
bekänna vi, att denna personliga
förening är icke en sådan
förbindelse och förknippande, i
anseende till hvilken ingendera naturen
har med den andra personligen,
det är för den personliga
föreningens skull, någon gemenskap,
sådan som föreningen blifver, då
man limmar tvenne bräder
tillsamman, där ingendera gifver den
andra något eller något af den
andra undfår; utan att här är den
högsta gemenskap, den Gud
sann-färdeligen har med den antagna
människan, och utaf denna
personliga förening och outsägliga
gemenskap, som däraf följer, har
det alltsamman sitt ursprung, hvad
mänskligt om Gud och hvad
gudomligt om människan Kristus
säges och tros. Denna naturernas
förening och gemenskap hafva de
allraäldsta kyrkolärarne velat
förklara med en liknelse om ett
glödandejärn, äfvensom om kroppens
och själens förening i människan.
För denna orsaks skull tro, lära
och bekänna vi, att Gud är
människa och människan Gud, hvilket
ingalunda kunde så förhålla sig,
så framt gudomen och
mandomen icke hade med hvarandra i
verkligheten och till själfva
väsendet någon gemenskap. Ty huru
skulle människan, Marias Son,
kunna rätteligen kallas Guds eller
Guds den allrahögstes Son, om
hans mandom icke vore med Guds
Son personligen förenad och
således realiter, det är uti själfva
verket och sanningen, hade
alldeles intet utan blotta namnet med
honom gemensamt.
Desslikes lära, tro och bekänna
vi för samma orsaks skull, att
Jungfru Maria har aflat och födt
icke allenast en blott människa,
utan ock Guds sanne Son, för
hvilken skull hon rätteligen både
kallas och i sanning är Guds
moder.
Fördenskull lära, tro och
bekänna vi än vidare, att icke en
blott människa allenast lidit för
oss, är död, begrafven,
neder-stigen till helvetet, uppstånden
ifrån de döda, uppfaren till
himlarna och upphöjd till Guds
majestät och allsmäktiga kraft, utan
att en sådan människa har allt
detta uträttat, hvilkens mänskliga
natur har med Guds son så nära
och outsäglig förening och
gemenskap, att den är blifven med
honom en person.
Därföre har Guds Son
sann-färdeligen lidit för oss men efter
den mänskliga naturens egenskap,
den han uti sin gudomliga
persons enhet har antagit och gjort
till sin egen, på det han skulle
kunna lida och vara vår
öfverste-präst för vår försoning med Gud.
Ty sålunda står det skrifvet, 1
Kor. 2: 8.: »De korsfästade
härlighetens Herre»; och Ap. G. 20:
28.: »iMed Guds blod äro vi
förvärfvade» (återlösta).
Af samma grund tro, lära och
bekänna vi jämväl, att Guds Son
är uti själfva verket och i
sanning efter sin mänskliga natur
upphöjd till Guds allsmäktiga
majestäts och krafts högra hand,
alldenstund den människan blifvit
upptagen uti Gud, strax han blef
af den Helige Ande aflad i
moderlifvet, och hans mänskliga
natur redan då med Guds den
allrahögstes Son personligen förenad.
Detta majestät har Kristus i
kraft af den personliga föreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
