Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Första delen - VII. Om Herrens nattvard - VIII. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 Konkordieformeln. I.
8. Om Kristi person.
denna hemlighet uppenbaras i
Guds ord allena och fattas allena
genom tron.
VIII. Om Kristi person.
Utaf den näst föregående tvisten
om Herrens nattvard emellan de
rättrogna teologerna af den
Augs-burgiska bekännelsen och
kalvinisterna, hvilka också hafva
förvillat några andra teologer, har
en tvist uppkommit om Kristi
person, om de tvenne naturerna i
Kristus och om deras egenskaper.
Status controversiæ.
Hufvudirågan uti denna tvist.
Den förnämsta frågan i denna
tvist har varit: om den gudomliga
och mänskliga naturen och
bägges egenskaper hafva på grund
af den personliga föreningen
realiter, det är sannfärdigt och uti
själfva verket, sinsemellan
gemenskap uti Kristi person, och huru
långt denna gemenskap sträcker
sig.
Sakramentarierna hafva påstått,
att de gudomliga och mänskliga
naturerna i Kristus äro på det
sätt personligen förenade, att
ingendera meddelade den andra något
af sin naturs egenskap realiter,
det är sannfärdigt och uti själfva
verket, utan att allenast blotta
namnen meddelas. Ty de
föregifva, att föreningen gör allenast
en gemenskap till blotta namnet,
nämligen att Gud kallas människa
och människan Gud, dock sålunda,
att Gud har ingen gemenskap med
mandomen och tvärt om
mandomen ingen gemenskap med
gudomen, hvad hans majestät och
egenskaper beträffar, realiter, det
är i verkligheten och till väsendet.
Men d:r Luther och de, som hålla
med honom, hafva försvarat en
annan mening tvärt emot
sakramentarierna.
Affirmativa.
Guds församlings rena lära om Kristi
person.
För att förklara och efter vår
tros rättesnöre utreda denna tvist,
vilja vi klarligen framställa vår
kristliga tro, lära och bekännelse,
nämligen:
Att de gudomliga och
mänskliga naturerna i Kristus äro
personligen förenade så helt och
hållet, att de icke äro två Kristi, den
ene Guds Son men den andre
människans Son, utan att den ene
och samme är både Guds och
människans Son. Luk. 1: 35; Rom.
9: 5.
Vi tro, lära och bekänna, att
de gudomliga och mänskliga
naturerna äro icke sammanblandade
till en substans och väsende
eller den ena förvandlad i den andra,
utan att hvardera naturen
behåller sina väsentliga egenskaper, så
att de icke kunna blifva den andra
naturens egenskaper.
Den gudomliga naturens
egenskaper äro: att vara allsmäktig,
evig, oändlig och att af sin
naturs och sitt naturliga väsendes
egenskap i och genom sig själf
vara allestädes närvarande, veta
allting o. s. v.; allt detta hvarken
är, ej heller någonsin blifver den
mänskliga naturens egenskaper.
Men den mänskliga naturens
egenskaper äro: att vara ett
lekamligt kreatur, bestå af kött och
blod, vara ändlig och inskränkt
till rummet, lida, dö, upp- och
nedstiga, röras ifrån ett ställe till
ett annat, hungra, törsta, plågas
af köld och hetta och annat slikt,
hvilka hvarken äro eller någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
